Herr talman! Höstens utbildningsdebatt har mest handlat om kvaliteten på högskolan och antalet platser där. Det är förvisso viktigt, men för mig finns det en fråga som är långt viktigare, nämligen hur vi i fortsättningen ska förhindra att så många lämnar grundskolan utan nödvändiga kunskaper. Jag syftar på de 25 % som lämnar årskurs 9 utan att få godkända betyg eller de 10 % som inte får gymnasiebehörighet. Vad har gått snett för dem och varför?
Den svenska grundskolan är ingen elitskola, utan det är en skola där praktiskt taget alla skulle kunna nå målen. Så var tanken på 90-talet när besluten togs. Men när målen nu inte nås måste åtgärder vidtas.
Vi moderater accepterar inte att så många lämnas utanför den bildning som behövs i livet, och vi vet att problemen för dem som misslyckas ofta börjar tidigt. För en del börjar problemen redan när de föds. Tidigare var den svenska skolan bra på att kompensera för de socioekonomiska skillnaderna i barnens liv, men tyvärr lyckas den sämre och sämre med det. Redan i förskolan måste större vikt läggas vid att upptäcka och kompensera brister i barnens sociala liv. En händelsefattig, bråkig eller konfliktfylld barndom kan leda till dåligt självförtroende och relationsstörningar, likväl som en barndom rik på kärlek, ord, musik och meningsfulla lekar förbereder barnet på ett rikt liv.
Hjärnforskningen ger starkt stöd åt uppfattningen att vi behöver vidareutveckla en vetenskapligt välgrundad pedagogik för små barn. David Ingvar, välkänd hjärnforskare, har skrivit om hjärnans engångschans. Med det syftar han på åldern tre-sex år, då människohjärnan kan lära sig så bra, så mycket och så snabbt som den aldrig kan vare sig tidigare eller senare. I den åldern organiseras hjärnan, och nervceller och synapser som tränas förstärks, medan de som inte tränas helt enkelt förtvinar och försvinner. Därför kan man aldrig senare i livet kompensera den inlärning som missats i förskoleåldern.
Herr talman! Vi kommer troligtvis att höra Lena Hallengren säga att förskolan är bra som den är. Det är den också, på vissa ställen, men inte tillräckligt bra på många andra. I alldeles för många förskolor domineras verksamheten av den fria leken, och personalen har mer som sin uppgift att utöva tillsyn än att fungera som pedagoger. De teman som ska genomsyra verksamheten utgår oftare från högtider och typ alla hjärtans dag än från barnens erfarenheter. Sagor och sånger har sällan koppling till varandra eller till verksamheten utan är mer till för att lugna ned barnen eller vaccinera dem mot skräpkultur. Förskollärare och barnskötare jobbar i grupp utan att tillvarata de olika utbildningarnas kompetenser.
Är detta en nidbild av den svenska förskolan som vi moderater hittat på? Nej, det är uttalad kritik från en lärarutbildare på en av våra lärarhögskolor. Kvalitetsskillnaderna mellan olika delar av landet och mellan olika förskolor är mycket stora.
I den svenska förskoledebatten ställs ofta leken mot ett systematiskt lärande. För mig är det ett konstigt resonemang. Det ena utesluter verkligen inte det andra. I grundskolans lägre klasser, med krav och fokus på kunskapsinlärning, ägnas inte alla lektioner åt de traditionella kunskapsämnena, utan stora delar ägnas åt idrott, musik, sång och andra aktiviteter. Både förskollärare och grundskollärare är fullt kompetenta att se helheten för barnen, trots blandningen av delarna. Själv har jag både som mamma och som lågstadielärare ägnat mig åt systematisk inlärning, men inte hela dagarna. Det har alltid varvats med andra aktiviteter. Men man måste planera, genomföra och utvärdera den pedagogiska insatsen. Ska man bara ha en stunds pedagogik när det blir tillfälle över är den stunden för det mesta redan försvunnen innan den kommit.
Herr talman! Vi moderater vill ha den allmänna förskolan för fyra- och femåringar utvidgad till att även gälla för treåringar. Reformen beräknas kosta ca 600 miljoner kronor, och den är fullt finansierad i vår budget. Jämfört med regeringens budget föreslår vi 660 miljoner kronor mer. För tiden innan barnen är tre år vill vi ha en mycket mer flexibel omsorg. Låt tusen blommor blomma! Möjliggör för föräldrar att vara hemma med barnen längre, behåll dagbarnvårdare och öppna förskolor, var positiv till trefamiljssystem eller låt barnen vara på förskolan! Barn och föräldrar är olika, har olika behov och olika möjligheter.
Vi moderater vill ha en generell översyn av förskolans läroplan. Vi vill ha tydliga målsättningar. Visserligen finns det i läroplanen ett pedagogiskt uppdrag, men den är för vag och innehåller för många oklarheter. Den andas mycket av rädsla för lärande och har svårt att hitta formerna för lärande på små barns lekfulla villkor. Läroplanen blandar barnomsorg och förskola så att ingen riktigt vet var det ena börjar och det andra slutar. På alltför många skolor har den allmänna förskolan bara blivit en avgiftsfri förskola tre timmar om dagen.
Vi moderater vill att alla barn ska ha en individuell utvecklingsplan, och för åldrarna tre-fem ska förskolan vara pedagogiskt planlagd. Förskollärare har ansvaret, och deras utbildning måste ses över i syfte att dels stärka deras pedagogiska ansvarsområde, dels få fram fler förskollärare.
Dagens förskoleklass övergår i vår vision till att bli det första obligatoriska skolåret, och naturligtvis vill vi moderater ha en flexibel skolstart. Det är bara länderna runt Östersjön som låter barnen leva i sju år innan de börjar skolan. Att i Sverige vänta med skolstarten tills barnen bli sju är ingenting som gynnar barnen, i synnerhet inte de barn som kommer från hem med lågutbildade föräldrar. Forskning visar att barn med särskilda behov gynnas av en tidig skolstart. Där man i vår omvärld börjar skolan tidigare har man också påvisat goda resultat.