Herr talman! Ulf Nilsson talar här om helhet. Det är just det jag försöker finna i allianspartiernas reservationer i betänkandet. Man föreslår lärlingsutbildning på gymnasiet som inte ger högskolebehörighet med en hänvisning till att man kan komplettera om man sedan skulle vilja. Samtidigt drar man ned med en tredjedel. Det går inte riktigt ihop.
Jag tror inte att vi i ett kunskapssamhälle ska lura en generation unga människor och säga: Du behöver inte högskolebehörighet. Du kan skaffa det någon gång senare. Jag tror att det är väldigt många som kanske inte alls tänker sig det i dag men som under sitt 40-45-åriga yrkesverksamma liv som de har framför sig kommer att behöva det.
Varför ska de gå omvägen över komvux senare? Jag ser ingen anledning till det. Vuxenutbildningen ska finnas för den som av olika skäl missat, behöver lära mer och lära nytt men inte för att vi har byggt in en återvändsgränd.
När det sedan gäller KY är det 1 000 ytterligare platser i höst och 1 000 ytterligare i januari. Vi är överens om att KY ska öka. Vi kan diskutera takten.
Det ställdes en fråga om rekryteringsbidraget och hur jag tänker där om man annars inte skulle ha studerat. Det är en rätt komplex fråga att få ett svar på. Det tror jag att alla inser. Vilka är det som har studerat vidare? Det är inte helt enkelt att veta det, eftersom rekryteringsbidraget har fungerat en så kort tid.
De som börjar studera med rekryteringsbidrag har stora kunskapsluckor. De studerar kanske både på grundläggande och på gymnasial nivå. Flera av dem har nog inte ens kommit att få möjligheten att till exempel läsa vidare vid högskola.
Rekryteringsbidraget ska utvärderas. Jag kan garantera att vi inte kommer att välja några modeller eller fatta beslut som innebär att vi med ett svep försämrar förutsättningarna för dem som har fått allra minst.
Vi ska inte ta bort var tredje komvuxplats, rekryteringsstöd, korttidsstöd, pengar vill uppsökande verksamhet, utvecklingsmedel för Utvecklingsmyndigheten och så vidare. Det tror jag inte är den väg vi ska gå.