Fru talman! Denna debatt har uppvisat en väldigt
bred samsyn kring Teracom och kring det digitala
marknätet. Den har också tydligt visat att det egentli-
gen handlar om två saker.
Den ena saken är principen att så gott som alla
hushåll ska kunna få tillgång till TV och radio i
hemmen också i framtiden, och då är det digitala
marknätet nödvändigt för att man ska nå det målet.
Den andra saken handlar om ifall Teracom ska va-
ra ett statligt företag eller om det ska privatiseras. Ska
man ha enbart privata monopol när det gäller radio-
och TV-distribution eller ska man ha ett samhällsägt
företag som kan hävda allmänintresset och som inte
behöver drivas efter det som är kortsiktigt lönsamt?
Det finns två partier som mäler sig ur i båda dessa
frågor: Moderaterna och Folkpartiet. Moderaterna är
kolossalt ensamma i sina utfall, som faktamässigt är
helt sanslösa och rymmer uppgifter som det helt en-
kelt inte finns någon verklighetsgrund för. Gunnar
Axén höjde rösten, men det skorrade likväl när han
blandade äpplen med päron.
Folkpartiet, det andra partiet som mäler sig ur, är
betydligt intressantare. Teracom var nämligen ett
företag, vilket också har framkommit här i debatten,
som skapades av den borgerliga regeringen i början
av 90-talet. Det var en folkpartistisk kulturminister,
Birgit Friggebo, som stod för den proposition som
aviserade Teracoms bildande.
Ana Maria Narti har inte hittat grundtexterna. Jag
skulle vilja föreslå Ana Maria Narti att titta i proposi-
tion 1991/92:140. Där skriver hennes partivän Birgit
Friggebo att Teracom "bör, som en del av samhällets
grundläggande infrastruktur, behållas i helstatlig ägo.
Bl.a. beredskapshänsyn talar för detta. Det statliga
ägandet bör även ses som en garanti för konkurrens-
neutralitet inom rundradioverksamheten, och för att
priserna i den del av verksamheten som inte är kon-
kurrensutsatt, utsändningstjänsterna, inte blir oskäligt
höga. - - - Jag har inte för avsikt att senare föreslå en
privatisering av bolaget."
Likadant är det med Lars Leijonborg, den nuva-
rande partiledaren i Folkpartiet. I motion
1994/95:K418 sjunger han den digitala marksända
televisionens höga visa - om hur viktig den är för
public service, för att nå alla hushåll och för att inte
bli beroende av kommersiella TV-företag för vilka en
hel del hushåll är olönsamma, och varför vi därför
måste ha marksänd digital television. Han säger att
detta teknikskifte kanske kommer att ta 10-15 år men
att vi inte får ge upp eftersom det är ett så viktigt
allmänintresse.
Det är därför Folkpartiets kovändning är så kolos-
salt intressant. Vi andra här, vi fem partier som står
bakom det mesta i det som ligger på riksdagens bord i
dag och även digital-TV-projektet - alltså kristdemo-
krater, alltså centerpartister, alltså socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister - delar ju de här
uppfattningarna som folkpartisterna stod för då, för
ett antal år sedan. Men nu är det de som har ställt sig
på Gunnar Axéns sida.
Man blir lite fundersam. Bara för att det är valår
ska man väl ändå inte släppa de viktiga sakfrågorna.
Populism har ett högt pris, och vi andra står inte för
populism i denna fråga. Vi tycker att det är viktigt att
det inte blir svart i rutan hemma hos de människor
som av olika skäl blir väldigt olönsamma TV-hushåll
för de kommersiella aktörerna. Vi tycker att de också
ska få se TV i framtiden. Därför driver vi denna fråga
vidare.
Vad dagens förslag handlar om, det förslag som
riksdagen har att ta ställning till, är att ta ansvar för
ett statligt företag som har svårigheter, som säkerli-
gen kommer att fortsätta att ha vissa problem och
som säkert kommer att visa dåliga siffror under den
omstruktureringsperiod man befinner sig mitt uppe i.
Det vi har gjort från regeringens sida är att göra till-
lägg till de befintliga ägardirektiven där vi har sagt:
Omstrukturera företaget! Koncentrera er på kärnverk-
samheten! Gör er av med sådant som inte behövs för
kärnverksamheten! Det håller man på med nu. Första
beskedet kom redan den 9 januari, då man hade börjat
komma i gång med detta omstruktureringsarbete.
Vi följer detta mycket nära. Men det är företags-
ledningen och styrelsen som styr Teracom; det kan
varken regeringen eller riksdagen göra annat än i
allmänna termer. Vi kan säga: Det här är en viktig
uppgift för er, dvs. att se till att vi får ett teknikskifte
från analog till digital sändningsteknik. Vi har också
gett de allmänna förutsättningarna, dvs. att ni får, om
ni vill, bygga ut detta i hela landet.
Självklart kommer regeringen att återkomma till
riksdagen när vi ser vad denna omstrukturering ger.
Självfallet kommer också regeringen, i samband med
att Digital-TV-kommitténs betänkande ska resultera i
en proposition, att komma tillbaka till de långsiktiga
förutsättningarna för att Teracom ska kunna ta hand
även om de TV-hushåll som aldrig kan ge positiva
siffror utan är olönsamma och som just därför måste
hanteras av ett företag som inte drivs av vinstintresse.
Jag vill dock, som sagt, tacka för alla kunniga och
samsynta inlägg som kommit från fem av riksdagens
partier här i talarstolen i dag.