Fru talman! Det här är en av de märkligaste de-
batter vi kan lyssna till under det här riksdagsåret. Det
som är väldigt viktigt, tycker jag, är att vi kommer
ifrån de teknisk-ekonomiska detaljerna och att vi talar
så att TV-tittarna förstår vad detta gäller. Det är oer-
hört viktigt. De är faktiskt den viktigaste partnern i
den här diskussionen.
Då är det väldigt viktigt att lyfta fram de osäker-
hetsmoment som i dag så starkt hotar fortsatt verk-
samhet med ett digitalt TV-nät i statlig ägo. Osäker-
heten är väldigt stor. Ingen expert har hittills sagt att
digital-TV kommer att löna sig i en nära framtid. Det
är det ena: Det kommer att gå med förlust. Och det
vet vi alla, fast vissa av oss låtsas inte om det. Den
andra stora osäkerheten i detta sammanhang är vad
som kommer att hända med de andra verksamheterna,
som kanske, om ödet är snällt, kan bidra till att Tera-
com så småningom får en ordentlig ekonomi. Det är
den s.k. telekommarknaden, dvs. marknaden för tele-
komtjänster. Men vem kan i dag gå ut och med sä-
kerhet slå fast hur telekomtjänster kommer att se ut
2003 eller 2004, var prisnivåerna kommer att ligga
eller hur mycket pengar Teracom kan tjäna på detta?
Vi vet ingenting om det. Vi vet ingenting om det,
därför att vi har att göra med ett komplex av tekniska
och ekonomiska förändringar som inte en enda män-
niska har förmåga att lägga fram prognos om.
Har vi inte lärt oss någonting av det som kallas för
IT-bubblan? Under en tid var alla så otroligt entusi-
astiska. Det skulle gå så bra. Plötsligt fanns det t.o.m.
riskkapital, hur mycket som helst. Man gick rakt in i
en fälla, därför att marknaden inte hade fått en nå-
gorlunda begriplig struktur. Det var för tidigt, och det
ledde till stora förluster.
Vad garanterar att inte precis samma sak händer
med telekommarknaden? Då kommer Teracom att
förlora pengar på digital-TV som inte lönar sig, vilket
vi har fått bekräftat i utskottet från alla håll, och på
telekomtjänster som inte fungerar som en stark in-
komstkälla.
Det är därför vi har motsatt oss de beslut som
kommer att fattas i dag. Det är därför jag yrkar bifall
till reservationerna 3 och 2.
Det finns andra saker som är intressanta att lyfta
fram i debatten, med tanke på att TV-tittarna kanske -
inte vet jag - intresserar sig för dem.
Det finns en övertro hos majoritetspartierna på att
bara staten kan garantera full täckning när det gäller
distribution av TV över landet. Jag är inte alls säker
på att det synsättet har någonting med verkligheten att
göra. Jag är inte alls säker på det, därför att man kan
se i alla andra sektorer inom kulturverksamheten att
staten inte uppfyller sina förpliktelser.
Om det var så att statligt ägande och statlig finan-
siering, egentligen via skattsedeln, skulle frambringa
en stor trygghet i kulturen skulle vi inte ha ett golv på
Operan som måste kontrolleras för hand, så att olyck-
or inte inträffar. Hela den tekniska utrustningen har
förfallit för länge sedan. Jag tror inte alls på den
svenska statens generositet i förhållande till kommu-
nikation, kultur och kunskap.
När det gäller medier finns också en annan,
mycket stark principiell invändning. Det är mycket
bra om relationen stat-medier är kylig och växer fram
på rätt stort avstånd mellan parterna. Armlängds av-
stånd är alldeles för lite.
Kom ihåg de strejker som ägde rum i Prag för inte
så länge sedan. Det tjeckiska folket ville inte ha för
mycket statlig blandekonomi i TV-sammanhang.
Därför är det bra om många sektorer av verksam-
heten är oavhängiga av staten. I debatten målas upp
ett stort hot som skulle komma från det privata kapi-
talet. För det första förstår jag inte hur vi, år 2002,
kan måla upp det privata kapitalet som ett slags de-
mon. Vi lever mitt i det privata kapitalets ekonomi.
Vi kan inte göra någonting åt det. Om vi demoniserar
det privata kapitalet kommer vi att ha svårigheter på
många områden. För det andra finns inget monopol
för distribution av TV. Det finns ett flertal finansiärer.
Det enda monopol som finns på området är det statli-
ga. Diskussionen om monopol bör då riktas mot sta-
ten och inte mot det privata kapitalet.
Det finns också andra märkliga inslag. Det som
förvånade mig mest, som relativt ny ledamot i kultur-
utskottet, var den totala bristen på reaktion på syn-
punkterna från Riksgäldskontoret. Har vi rätt att be-
vilja garanti till ett företag vars ekonomi är så svag?
Det har vi inte, enligt bedömare på Riksgäldskonto-
ret. Det stämmer inte med budgetlagen. Då kan man
inte vifta bort det mycket tunga argumentet med på-
ståendet att Teracom kommer att löna sig. Det går
inte alls att garantera, vilket jag försökte bevisa i
början.