Fru talman! I dag ligger på riksdagens bord ett
nytt exempel på hur den socialdemokratiska regering-
ens ideologiska kompass än en gång har pekat totalt
fel. Redan för flera år sedan stod det klart att främst
kulturministern var inställd på att skapa en distribu-
tionsform för digital TV som man med ägandet som
maktbas kunde reglera och dirigera. Alternativet att
riksdagen skulle stifta lagar som säkerställde konkur-
rensneutraliteten mellan olika distributionsformer och
sedan låta tittarnas val styra utbyggnadstakten verkar
aldrig ha varit riktigt aktuellt. I sin ägarroll har man
accepterat, ja kanske rent av drivit fram, totalt orea-
listiska prognoser och kalkyler och därmed tvingat
sitt lydiga verktyg Teracom in i en situation där man
nu inför offentligheten måste blotta sin utomordent-
ligt besvärliga ekonomiska situation. När inte de
tydliga riksdagsuttalandena om hur en utbyggnad
skulle finansieras har kunnat förenas med Kulturde-
partementets visioner har företagsledningen valt att
låta de senare vara styrande, förmodligen i förviss-
ningen om att man därigenom skulle kunna utverka
förlåtelse i sinom tid.
I sin iver att hitta argument för särbehandlingen
av det marksända nätet har man i debatten dessvärre
valt att även använda direkta osanningar, t.ex. att
marknätet ger tillgång till fler regionala program eller
att det är så mycket enklare att åstadkomma den s.k.
portabiliteten, dvs. att det går att ta med sig sin antenn
och sin dekoderbox till sommarstugan eller montera
upp den på husvagnen. Som bevis för dessa påståen-
den åberopar man Digital-TV-kommitténs betänkan-
de. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt eftersom
företrädare för det av staten delägda Nordic Satellite
AB redan förra hösten kontaktade kommittén och
förklarade att dessa påståenden är felaktiga. Man kan
förstå att departementet meddelat att något förslag
baserat på kommitténs förslag inte kommer att före-
läggas riksdagen under denna mandatperiod. Det
kommer att behövas tid för att förklara bort olika
remissorgans berättigade kritik av kommitténs för-
slag.
Därmed kommer jag in på den proposition som vi
snart ska fatta beslut om. Det är ett, milt uttryckt,
kortfattat aktstycke, som till stora delar bygger på
hemligstämplat material och analyser som i sina för-
utsättningar avviker från vad riksdagen beslutat. Jag
tänker t.ex. på finansieringsprincipen och utbygg-
nadstakten. Det är viktigt att notera att regeringen inte
valt att till riksdagen föra vidare det förslag som Te-
racoms styrelse i första hand fört fram, nämligen att
det behövs ett ägartillskott på 825 miljoner kronor.
Här avspeglas återigen regeringens dubbelmoral.
Regeringen avslår begäran. I stället för att förbereda
för en utförsäljning av Teracom - man skapar inte ens
den minsta lilla öppning för att släppa in nya ägare -
väljer man att föreslå en kreditgaranti. På så sätt ska-
par man sig rådrum för att uppfylla några av de krav
som ställs för att Teracom ska uppnå lönsamhet under
statligt ägande. Inte ens utvägen att låta Teracom
ägna sig åt mobiltelefoni stängs helt. Den tillåts om
den är förenlig med kärnverksamheten. Vid Teracoms
besök i utskottet visade man bilder som indikerade att
70 % av intäkterna i moderbolaget år 2010 avses
komma från dels telecom, dels det man kallar övrig
radio och TV, dvs. t.ex. att skicka bild och ljud från
riksdagens högtidliga öppnande till Kaknästornet för
vidare befordran ut på TV-nätet.
Utan att avslöja för mycket ur de hemliga hand-
lingar som utskottsledamöterna fått läsa kan man
konstatera att det är ett avsevärt antal åtgärder som
måste till: utförsäljning av dotterbolag, en s.k. sale-
lease back-transaktion av Kaknästornet och sist men
inte minst ett antal ändringar till Teracoms favör i
nuvarande radio- och TV-lag. Som en randanmärk-
ning kan man då konstatera att den översyn av lag-
stiftningen som skulle varit färdig i maj i år har drab-
bats av för omvärlden dåligt förklarade förseningar.
Ändå kan man inte ur materialet läsa ut att den
fasta ekonomiska grund som borde vara en förutsätt-
ning för att över huvud taget diskutera en tidsbegrän-
sad garanti kommer att vara etablerad när garantin går
ut. Den rapport som företagsledningen lämnade till
Kulturdepartementet i förra veckan, och som kultur-
utskottet fick tillgång till, rätar inte ut många fråge-
tecken.
Fru talman! Utskottsmajoriteten ställer sig alltså
bakom förslaget om kreditgaranti, ja, i sin välvilja
föreslår man dessutom en förlängning med två måna-
der, som Inger Davidson just sade, för att inte störa
riksdagen med ett Teracomärende alldeles i början av
nästa mandatperiod. Av den moderat-folkpartistiska
avvikande meningen i finansutskottets yttrande fram-
går med all önskvärd tydlighet att det här med kredit-
garanti nog inte är en alldeles självklar lösning. Riks-
dagen har bl.a. inte fått se Teracoms balansräkning
vid årsskiftet 2001/02, en nödvändighet för att an-
svarsfullt kunna bedöma riskerna med en garanti. Inte
heller förenligheten med gällande EU-rätt, med bud-
getlagen eller ens med riksdagens tidigare fattade
beslut finns belysta i beslutsunderlaget. Kulturdepar-
tementets statssekreterare tyckte vid utfrågningen i
kulturutskottet att sådana detaljer kunde vänta tills
efter riksdagsbeslutet; nu handlade det ju bara om att
ge regeringen, som hon sade, handlingsfrihet.
Det finns tre reservationer som Moderaterna står
bakom tillsammans med Folkpartiet. Det är avslag-
syrkandet, det är privatiseringskravet, som jag tidiga-
re berört, och det är kravet att finansieringen av både
sändningsverksamheten och subventioneringen av
avkodningsboxarna ska ske utan att man använder
statliga medel.
Två av reservationerna är rena moderatreservatio-
ner. Det finns en om att Teracom, som en över-
gångslösning innan en utförsäljning kommer till
stånd, borde skötas av Näringsdepartementet precis
som alla andra statliga engagemang inom infrastruk-
turområdet. Slutligen föreslår vi i reservation nr 1
under punkt 1 - som är den enda jag av respekt för
gruppledarnas överenskommelse yrkar bifall till - att
Teracom genom ägardirektiv åläggs att avyttra dels
Boxer, vars bärande affärsidé verkar vara maximal
subvention av avkodningsboxar, dels Senda, som
sköter hanteringen av det s.k. programkortet. Vårt
krav att man inte ska behöva betala två gånger för att
få se SVT:s program är i sig ett tillräckligt motiv för
att detta bolag inte ska drivas i statlig regi.