Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Ulrica Mes-
sing för svaret.
Jag har ställt interpellationen därför att man bland
skogsägarna, och när det gäller skogsnäringen i stort,
är oerhört bekymrad över de problem som kan kom-
ma att uppstå när permetrinförbudet träder i kraft.
Statsrådet säger att också hon är medveten om detta.
Om vi utgår från de bedömningar som vissa fors-
kare gör är perspektiven ganska svindlande. Man
bedömer att ungefär 80 % av de nysatta plantorna
kommer att slås ut i samband med att permetrinför-
budet upphävs. Om vi dessutom utgår ifrån att vi
redan i dag har skador i samband med planteringar
motsvarande flera hundra miljoner kronor ser vi att vi
kommer att få väldigt höga kostnader också i detta
perspektiv.
Jag skulle vilja fråga statsrådet: Har man från re-
geringens sida gjort någon undersökning för att se hur
höga kostnaderna för skogsnäringen kommer att bli
om förbudet upphävs och man inte kan hitta vettiga
ersättningsmedel i stället? Jag tror att det verkligen
finns skäl att från regeringens sida försöka göra en
sådan analys.
Somliga har ställt sig frågan om snytbaggen ska ta
över den svenska skogen i framtiden. När man ser
detta lilla kräk kan man i och för sig le åt en sådan
fråga, men när vi har sett de oerhörda skador som den
ställer till med i skogen kan frågan vara berättigad.
Vi vet också att skogsnäringen, liksom Skogssty-
relsen och skogsvårdsstyrelserna, är oerhört bekym-
rad över den situation som kan uppstå. Precis som
statsrådet säger har man prövat många olika ämnen,
liksom beredningsmetoder, plantstorlekar och liknan-
de.
Samtidigt vet vi i dag att det kommer att dröja
lång tid innan vi får fram alternativa lösningar. Fors-
karna säger att det kommer att ta flera år. Om vi utgår
från forskarnas inställning och ser den begränsade
permetrinanvändningen tycker jag inte att jag är rik-
tigt nöjd med svaret. Jag vill citera statsrådet. Hon
säger: "Det är därför angeläget att vi fortsätter att
följa upp föryngringsresultatet, och om det visar sig
nödvändigt också vidtar åtgärder för att komma till
rätta med de problem som kan uppstå."
Jag menar, fru talman, att man måste förebygga.
Vi kan inte vänta och se om problemen uppstår efter-
som vi redan nu är medvetna om riskerna. Problemen
är utomordentligt stora och därför måste vi redan nu
vidta konkreta åtgärder för att komma till rätta med
dem.