Fru talman! För någon månad sedan var jag in-
bjuden av riksdagens jordbruksutskott till ett semina-
rium i andrakammarsalen om just skogen och skogs-
näringens stora betydelse i Sverige. Det var ett semi-
narium som spände över ett stort antal frågor. Det blir
självklart så, eftersom skogsnäringen är en viktig
näring och skogen en oerhört stor resurs och tillgång
för alla långt utanför näringen.
Vid det seminariet lovade jag att återkomma innan
sommaren med en bred inbjudan till små och stora
privata och offentliga ägare av skogen för att vi
gemensamt ska kunna sitta ned och diskutera vilka
ambitioner vi har för skogsnäringen i vårt land och
hur vi lever upp till de ambitionerna för näringen. Vi
har också höga ambitioner för skogspolitikens andra
mål, nämligen miljömålet.
Den inbjudan håller vi på att utarbeta på Närings-
departementet. Jag kommer gärna att väva in också
den problematik som finns kring snytbaggarna vid ett
sådant tillfälle. Anledningen till att jag bjöd in till
träffen vid seminariet i riksdagen var just att min bild
var att vi ibland underskattar näringens stora betydel-
se för vårt land.
Vi kan gemensamt från näringens sida och från
regeringens och riksdagen sida höja ambitionerna
avsevärt när det gäller skogen. Det gäller både de
miljömål som finns och också de produktionsmål som
finns. Ska vi lyckas med det måste vi också ha en
gemensam strategi för det. Det var tanken med min
inbjudan. Vi ska diskutera både stora utmaningar och
höga ambitioner. Snytbaggefrågan är en del på den
dagordningen.
Jag kan försäkra Göte Jonsson om att EU inte ut-
gör något problem när det gäller att bemöta snytbag-
geangreppen.