Fru talman! Tack, miljöminister Kjell Larsson, för
svaret på interpellationen!
Det är Ola Sundell som har skrivit interpellatio-
nen, och han beklagar att han på grund av sjukdom
inte kan ta emot svaret i dag. Därför får jag föra dis-
kussionen. Vi har debatterat den här frågan tidigare,
miljöministern och jag, men vi kan väl i och för sig
fortsätta en stund till.
Miljöbalken är en lagstiftning som har lett till
oerhört mycket diskussion och många debatter. Ola
Sundells interpellation är i stor utsträckning byggd
utifrån småföretagarperspektivet och det var också
därför den var ställd till näringsminister Rosengren.
Det kvittar vart man än kommer ute i landet och
samtalar med småföretagare och frågar vad de ser för
problem - det är oftast i första hand miljöbalken som
nämns i olika sammanhang. Då kan man ställa sig
frågan: Är det fel på företagen eller är det fel på lag-
stiftningen? Jag vill nog hävda att det är fel på lag-
stiftningen när budskapet är så entydigt från skilda
delar av detta vackra land.
Reglerna är krångliga och svårbegripliga. Det
kanske är det som är det allvarligaste, miljöministern!
Om det är något som är viktigt och angeläget när det
gäller miljölagen så är det att den är begriplig för
människor. Miljölagstiftningen måste vara förankrad i
allmänt rättsmedvetande just därför att det är så oer-
hört mycket av miljöarbetet som måste ske hos de
enskilda människorna om vi ska få bra effekter.
Jag har tidigare redovisat olika exempel, och jag
vill nu ta ett exempel till. En lantbrukarfamilj uppe i
en kommun i Uppland hade ett extra boningshus på
sin tomt som familjen tidigare hade haft uthyrt. Man
bestämde sig för att ändra på det eftersom hyresgäs-
ten hade flyttat. I stället för att ha fasta hyresgäster
skulle familjen gå in för principen Bo på lantgård.
Man gjorde så i början av år 2000, och fick ganska
snabbt intressenter som kom till gården. När det se-
dan hade gått något halvår fick familjen information
om att man måste göra en anmälan får att få bedriva
denna verksamhet. Då skickade man in en anmälan
till hälsovårdsnämnden. Ungefär samtidigt fick fa-
miljen beskedet att man hade kommit in för sent och
att det säkerligen skulle komma att kosta 10 000 kr.
Efter någon månad kom det också ett krav på 10 000
kr i miljösanktionsavgift eftersom anmälan hade
kommit in för sent! Det är väl alldeles klart att för ett
så litet företag, med en enda byggnad inom ramen för
systemet Bo på lantgård, så krävs det väldigt många
sköna sömnnätter för att få ihop de 10 000 kronorna.
Detta visar, precis som har sagts här tidigare, att be-
loppen är orimliga. Systemets uppbyggnad som så-
dant är också orimlig i det här sammanhanget.
Det finns en rad liknande exempel som man stän-
digt möter i denna fråga. Även om denna utredning
nu kommer ganska snabbt så vill jag vädja till miljö-
ministern: Se till att vi snabbt får en förändring till
stånd!
Det finns ju förutsättningar att se över förordning-
ar om det nu är så att man inte kan ändra lagar till-
räckligt snabbt. Mycket av de tillämpningsprinciper
som vi nu har ute i landet när det gäller miljöbalken
bygger ju på förordningar, och det är möjligt att man
skulle kunna se detta som en lösning i något sam-
manhang. Man kan se över förordningarna och där-
med också se över hur tillämpningen av lagstiftning-
en sker.
Det är oerhört angeläget att vi snabbt får föränd-
ringar till stånd. När vi har fått en utredning vet vi ju
att den sedan ska ut på remiss, och det tar lång tid.
Jag förutsätter att det inte kan komma någon proposi-
tion till Sveriges riksdag förrän till nästa vår när det
gäller förändring i miljöbalken. Jag skulle gärna vilja
höra hur miljöministern ser på detta. Det kanske kan
bli redan till hösten - ett svar, tack!