Herr talman! I dag debatterar vi utbildningsutskottets betänkande UbU9 om högskolan. I betänkandet redovisar vi socialdemokrater vår syn på bland annat högskolans framtida utveckling, behovet av ett nytt resursfördelningssystem som prioriterar kvalitet, krav på uppföljning av studenterna efter avslutad utbildning för att driva fram en bättre koppling mellan högskolan och arbetsmarknaden, behovet av att satsa på breddad rekrytering och en hård kritik av regeringens beslut att avskaffa 25:4, vilket i framtiden kommer att göra det svårare för människor med arbetslivserfarenhet att studera vidare med mera.
Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men jag vill för tids vinnande yrka bifall till reservationerna 1, 5 och 8.
Herr talman! Allt fler unga människor i vårt land ser högre utbildning som en investering - en investering i större kunskaper, ett bättre jobb och ett rikare och friare liv. Allt fler länder i världen resonerar på liknande sätt. De ser högre utbildning och forskning som en investering för framtiden, ett sätt att behålla och attrahera nya företag till landet och ett sätt att bli en vinnare i den knivskarpa internationella konkurrensen. Det gör inte Sverige.
Den svenska regeringen har valt en helt annan väg. I stället för att investera i högre utbildning satsar man stora summor på att subventionera städning i hemmet hos välbeställda. I stället för att ge unga människor chansen att förverkliga sina utbildningsdrömmar drar man ned på utbildningsmöjligheterna, både i högskolan och i komvux.
Lite tillspetsat skulle man kunna säga att vi har gått från visionen om att vara en ledande kunskapsnation till att sträva efter att bli en ledande städnation. Vi har gått från visionen om en öppen högskola där begåvade unga människor från alla samhällsklasser skulle ges möjlighet att förkovra sig till viljan att hårdare ransonera högre utbildning.
Herr talman! Sverige har valt fel väg.
I tidigare debatter med högskoleministern om detta har Lars Leijonborg mer eller mindre gett Socialdemokraterna rätt, men inte nu utan på lång sikt. Först måste den borgerliga regeringen tydligen dra ned för att sedan erbjuda fler utbildningsplatser. Först måste de tydligen prioritera städningen, sedan forskningen.
Vi socialdemokrater menar att Sverige inte har råd att vänta på att den borgerliga regeringen ska göra det som är rätt och riktigt. Vi har inte råd att vänta på att man ska göra det som stärker både människor och svenskt näringsliv, nämligen investera för framtiden.
Häromdagen inledde utbildningsminister Jan Björklund sina kommentarer till Gymnasieutredningen med följande ord: Alla vill inte bli akademiker och samhället fungerar inte om alla är akademiker.
Det är nog sant. Alla vill heller inte bli servitörer, dokusåpastjärnor eller utbildningsministrar. Därför känns det både roligt och viktigt att vi i dag ska prata om just högskolan och om alla dem som faktiskt vill studera på universitet och högskola och som vill bli akademiker. De är rätt många.
Den socialdemokratiska regeringen satte upp ett mål om att 50 procent av en generation ska ha möjlighet att gå vidare och påbörja en högskoleutbildning innan de fyller 25 år. I ett internationellt perspektiv är det inte särskilt radikalt. OECD räknar med att över hälften av dagens unga kommer att göra det. Tio OECD-länder, däribland alla de övriga nordiska länderna, högskoleutbildar redan i dag fler än Sverige. Det är faktiskt bara Sverige och Nya Zeeland som minskat andelen högskoleutbildade de senaste åren.
TCO presenterade för någon vecka sedan en rapport som visar att 76 procent, mer än tre fjärdedelar, av svenskarna anser att Sverige bör ha en topposition när det gäller att ha en välutbildad befolkning. Två av tre tror att fler behöver ha högskoleutbildning i framtiden. Det är också vad Svenskt Näringsliv säger om de får frågan. Statistiska centralbyrån har frågat dem som verkligen berörs, dagens ungdomar. Av dem säger 60 procent att de vill ha en högskoleutbildning.
Inte alla vill bli akademiker, upprepar regeringen likt en papegoja. Vem påstår det? Allt fler vill skaffa sig en högre utbildning, men allt färre får chansen med regeringens politik. Det är en kortsiktig och tillväxtfientlig politik som regeringen bedriver.
Vi socialdemokrater är tydliga på den här punkten. Vi vill att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Vi är övertygade om att de människor och de nationer som är bäst förberedda för att möta den allt snabbare globaliseringen kommer att klara sig bättre i framtiden.
Utbildning, utbildning, utbildning och forskning har därför en helt central betydelse för jobben och välfärden.
Herr talman! Socialdemokraternas budgetalternativ som vi diskuterade för en tid sedan innehöll därför kraftfulla satsningar på högre utbildning och forskning. Totalt investerar vi nästan 3 miljarder kronor mer än regeringen på högre utbildning och forskning de kommande åren. Det handlar bland annat om 400 miljoner kronor mer till grundforskning varje år. Det handlar om fler högskoleutbildningar där vi särskilt pekar ut olika bristutbildningar. Det handlar om riktade pengar för att arbeta med breddad rekrytering och pedagogiskt utvecklingsarbete.
Vi är övertygade om att allt detta behövs om Sverige även fortsättningsvis ska lyckas vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. För det krävs insatser både från det offentliga och från näringslivet.
För att lyckas måste också kvaliteten höjas. Vi vet att utbildningskvaliteten kan höjas genom tydligare profilering, ökad samverkan och koncentration av vissa utbildningar. Det behövs verkligen ett förändrat resurstilldelningssystem som förstärker kvaliteten i den högre utbildningen i hela landet.
Jag hoppas verkligen - vi kan komma tillbaka till det senare - att de borgerliga ledamöterna ger besked här i dag om att den utlovade kvalitetssatsningen kommer som man talade om i valrörelsen och som Resursutredningen nu har lagt grunden för.
I vår budgetmotion och med våra reservationer här i dag lyfter vi socialdemokrater särskilt fram ett antal viktiga kvalitetsfrågor för den högre utbildningen: fler disputerade universitetslärare, mer tid för undervisning, bättre arbetslivsanknytning i all utbildning och krav på samtliga universitet och högskolor att systematiskt följa upp tidigare studenter för att kunna höja kvaliteten i utbildningen. Det handlar också om en satsning på breddad rekrytering och jämställdhet för att öka utbildningens kvalitet samt en fortsatt internationalisering av högre utbildning.
Herr talman! Om man funderar lite grann på att vi har olika perspektiv på vad som är viktigt för Sverige tycker jag ändå att det värsta med regeringens utbildningspolitik när det gäller högskolan i dag är att man sade en sak då och gör någonting helt annat nu. I valrörelsen stod inte minst Folkpartiet, högskoleministerns eget parti, och lovade miljardsatsningar på högre utbildning. Det skulle komma fler Nobelpris till Sverige. Det skulle ske en höjning av studiemedlen och göras förbättringar för studenterna. Vi har inte sett någonting av de kvalitetsförstärkningarna än så länge.
Nu har vi en utredning som ligger på vårt bord men också på regeringens bord som handlar om ett nytt resursfördelningssystem för kvalitet i högre utbildning. Jag vill fråga samtliga borgerliga partier: Kommer det nu en ordentlig kvalitetssatsning på högskolan i höstens budget, det som lovades inför valet, det som högskolevärlden har väntat på, som man har varit så besviken på inte har kommit? Blir det en sådan satsning nu, eller kommer den att utebli?
Vi är ute och reser och ska besöka nästan samtliga universitet och högskolor under det här året. När vi möter universitetsledningar säger de att de kvalitetspengar som de har fått av regeringen har ätits upp av annat, inte minst av löneökningar. I verkligheten innebär många av de satsningar som det talas om i den här kammaren minus ute i verkligheten. Det är verkligheten.
Då undrar man om man får besked. Kanske vi inte får något besked i dag. Jag är inte så optimistisk, herr talman, därför att jag noterade att Sulf, Sveriges universitetslärarförbund, i en kommentar till högskoleministern sade att Lars Leijonborg inte verkar förstå allvaret i de hot som riktas mot högskoleutbildningen. Man menade att resurshushållningen leder till för lite lärartid.
För bara några veckor sedan - jag ska runda av, för jag ser att tiden har gått - presenterade Saco rapporten
Kunskapens läge
2008. I rapporten görs en internationell jämförelse mellan Sverige och andra länder. Sammanfattningsvis konstaterar man att Sverige fortfarande satsar relativt mycket på högre utbildning och forskning, men att Sverige går bakåt på alla de tre områden rapporten granskat: andelen högskoleutbildade i befolkningen, satsningen per student och utgifter för forskning och utveckling.
Herr talman! Jag vill avsluta med Sacos avslutning i deras rapport. De skriver så här: "Det är en utveckling som inte kan fortsätta om vi vill vara en ledande kunskapsnation och en framstående forskningsnation och hävda oss i en globaliserad tillvaro."