Fru talman! Om vi börjar med 25:4 kan jag hålla med dig om att vi har debatterat det ganska mycket. Det var därför jag inte gick in på det i detalj. Jag frågade i stället om Kristdemokraterna kunde garantera att man kommer att se till individen, att man vid antagningarna kommer att utnyttja de lokala kriterierna för att göra bra satsningar. Det skulle jag fortfarande vilja veta. Jag tyckte inte att jag fick svar på det.
När det gäller godtycke kan man tycka mycket om 25:4-regeln men att det skulle vara godtycke blir väldigt konstigt. Det har varit en tydlig regel som har tydliga kriterier. Hur det skulle kunna lämna utrymme för godtycke förstår jag inte alls.
När det gäller HBT-kunskapen skulle inte jag vilja kalla det olika gruppers intressen. Det handlar om grupper som faktiskt existerar. Det handlar inte om deras intressen, utan det handlar om hur de är och att vi ska bemöta dem på det sättet.
Det handlar också, som du säger, om mänskliga rättigheter. Vi har lagar om mänskliga rättigheter. Problemet uppstår sedan. Lagarna garanterar inte att det kommer att vara på ett visst sätt. Lagarna garanterar att det blir en påföljd, eller, rättare sagt, säger att det borde bli en påföljd om man inte följer lagarna.
Vi ska i det politiska systemet även se till att satsa resurser på till exempel utbildning för att man ska ha kompetens att göra det här. Det är viktigt att det kommer med i utbildningarna. Det spelar ingen roll hur många antidiskrimineringslagar man har om inte personalen vet vad den ska göra och har kompetensen att bemöta människor utifrån deras förutsättningar som kan variera mellan olika människor.