Fru talman! Det gläder mig att Betty Malmberg anser att man ska kunna ha rätt att bli bra bemött även som HBT-person.
Men jag undrar lite grann: Om vi nu ska ställa krav på det här - är det då inte rimligt att vi ger dessa möjlighet att få en utbildning i detta? Eller förväntas det att de ska skaffa det själva på sin fritid i någon form av icke kvalitetssäkrat perspektiv? Då kan man ju undra vilka andra delar av lärarutbildningen eller läkarutbildningen som folk ska skaffa sig själva för att vi sedan ska kunna begära av dem att de ska kunna det ena och det andra? Universiteten ska väl ändå tillhandahålla ett utbildningspaket som är tillräckligt för att åtminstone gå ut med i början. Sedan måste man kanske komplettera när man har varit ute i yrkeslivet ett tag.
Jag skulle vilja veta om det finns någon anledning till det här. Jag inser att examensordningarna kanske har tagits tidigare. Jag har inte varit med på det här området så länge, men jag menar ändå att man måste bedöma förslag varje gång. Det går inte att hänvisa till att vi tidigare inte har haft någon anledning, om det nu har varit så. Om vi tidigare hade en anledning så kanske man kan ta upp den.
Jag kan ha missat någonting, men om jag har förstått det hela rätt handlar bedömning av reell kompetens om vilka faktorer som ska gälla när man blir bedömd när det gäller om man har behörighet att gå en utbildning. Det handlar inte om vilka kriterier som gäller när det finns en konkurrenssituation, vilket var vad 25:4-regeln gällde. Om det råder konkurrens kan man i viss mån få in något kriterium för att bredda utbildningen. Jag kan hålla med om att detta kanske inte var den bästa lösningen. Men det var
en
lösning, och om man tar bort en lösning borde man kunna införa någon annan.