Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi i Miljöpartiet står bakom alla våra reservationer, men för att slippa sitta och votera till tids ände tänkte vi yrka bifall till bara reservation 8 och reservation 14.
Det här betänkandet innehåller en mängd olika förslag på högskolans område. Jag tänkte beröra några av de reservationer vi har. Till att börja med tänkte jag prata om arbetsmarknaden. Vi föreslår att man faktiskt ägnar mer tid i högskolorna åt att följa upp studenterna efter högskolan. Det är ett sätt för högskolan att kvalitetssäkra utbildningen för sin egen skull och för studenternas skull. Det är viktigt att ta reda på hur många som får arbete efteråt och vilken typ av arbete de får - om det är något som har bäring på den utbildning de har eller om det är svårt att få den typen av jobb. Det är också viktigt att få reda på om de har haft någon annan användning av den kunskap de har fått på högskolan. Det borde redovisas för de studenter som sedan ska söka till utbildningen, så att de kan få en bra möjlighet att se vad utbildningen kan förväntas ge.
Det är också viktigt när det gäller arbetsmarknaden att få titta på övergången till arbetsmarknaden för studenter. Här borde högskolan jobba mer med att få tag på bättre praktikplatser. Man borde på fler utbildningar åläggas att anordna praktikplatser.
Det är också viktigt med kontaktytorna. Jag skulle vilja lyfta fram ett exempel på detta som vi har sett. Miljöpartiet ordnade ett seminarium för ett tag sedan, Miljöbron. Det är ett utmärkt exempel. Här handlar det om miljödelar i högskolan, men det skulle kunna tillämpas på många andra delar. Studenterna får då möjlighet att via en praktikplats komma ut på olika små och medelstora företag och dela med sig av sin kompetens. De små och medelstora företagen får då en bra miljökompetens. Det är ovanligt i dagsläget. Det är konstiga siffror på detta. Ungefär 98 procent av företagen och studenterna är nöjda. Man kan undra om de har fuskat, men de bedyrar att de verkligen har kontrollerat noggrant. Ingen är negativ. Det vore något att ta efter i andra delar än rena miljödelar - även om det är extra roligt att det finns med där.
Låt oss prata om något mindre roligt, nämligen att regeringen har tagit bort 25:4-regeln. Jag vill inte säga att det är den bästa regel som någonsin har funnits, men den har varit ett sätt att bredda rekryteringen och få in människor med yrkeserfarenhet.
Jag kan göra en personlig jämförelse. I höstas var det sista gången 25:4 användes. Då kom jag in på juristprogrammet i Göteborg. Jag kom visserligen inte in med hjälp av 25:4-regeln eftersom jag hade jobbat i bara fyra år och åtta månader. Jag nådde inte upp till femårsgränsen, men jag lyckades ta mig in ändå. Jag var intresserad av att se vilka som hade kommit in på vilka kriterier. Betygsantagningen ligger högt, ungefär 19,4 för utbildningen. Det är fråga om många yngre. Det har varit betygsinflation. Därför är det mest yngre som kommer nästan direkt från gymnasiet. Vi har jobbat mycket i grupp. Det har visat sig att det ibland har funnits med äldre människor i grupperna. Då såg jag att en stor andel av dem hade kommit in med hjälp av 25:4-regeln. Min erfarenhet är att det i grupparbetena är en tillgång att ha med människor med yrkeserfarenhet.
Juristprogrammet har i mycket anknytning till vad som händer i verkligheten, att tillämpa regler, och det är en stor brist om det bara finns människor som kommer direkt från gymnasiet. Det är utmärkt med sådana också, men det krävs en blandning. Jag tror att nuvarande system har omöjliggjort detta. Det är sorgligt. Jag hoppas att den borgerliga majoriteten kan omvärdera detta eller skapa en annan regel så att det går att uppnå samma effekt.
Jag hoppar helt i ämnena. Vi har en reservation om utomhuspedagogik. Vi tycker att det borde vara bra att få in det tydligare i lärarutbildningen. För att lyckas bra i skolan krävs att man använder många av sina sinnen. I dagens skola är det ofta så att man bara lyssnar och ser när man i stället borde känna, lukta och i vissa fall smaka. Framför allt möjligheten att känna och uppleva saker är större utomhus. Man borde därför se över hur man kan få in det i utbildningen. Det är lätt att bara gå på rutin som lärare om man inte har fått kunskap om hur man använder sig av en större del av verkligheten än den som finns i klassrummet.
Nästa ämne är tolkar. Vi föreslår att tolkutbildningen ska ses över. Det måste bli fler tolkar. I dagsläget är det i vissa fall problem med rättssäkerheten i till exempel asylprocessen eftersom det inte finns tillräckligt många tolkar. Regeringen har sagt att man ska titta på det här och återkomma. Jag skulle vilja veta när, om man tänker dröja länge med det.
Ett annat viktigt område gäller kunskaper som till exempel lärare och läkare kan ha, och det är kunskaper om HBT-personer. Man kan då fråga sig varför de ska ha det. Inom sjukvården måste till exempel läkare och andra i dagsläget ha kunskaper om människors olika problem när de ska möta människor, och de har då varit beroende av enskildas initiativ. Det är enskilda människor som utanför sin utbildning har haft kunskap och kunnat föra den med sig in i sjukvården. Det är väldigt bra, men det borde inte vara det som vi förlitar oss på. Det finns fall där man inte har kunnat möta upp med denna kompetens. För sjukvården är det en kompetensfråga, och det borde därför tas in i beskrivningen av vad man måste kunna för att ta examen.
I skolan är det endast 2 procent som anser sig ha kompetens att undervisa om HBT-frågor. Det är skrämmande lågt.
Då frågar man sig varför den borgerliga majoriteten inte vill ha det här. Denna gång hänvisar man inte till en utredning som kanske är på gång, utan det är bara nej.
Vad är då motiveringen? Det står att man inte ska ha specifika grupper och att det ska vara en generell giltighet.
Jag tycker att till exempel barn är en specifik grupp. Ska man inte ha kunskap om barn? Det blir väldigt konstigt. Det argumentet faller lite grann.
Vi kan titta på "generell giltighet". Jag tänkte: Vad menar man egentligen med det? Jag slog upp "generell" i Svenska Akademiens ordbok, och den betydelse som passar bäst in här är en grupp av personer, att det ska vara en giltighet för en grupp av personer, inte bara för en enstaka.
Jag tycker att det är väldigt tydligt att det här handlar om det, så därför faller argumenten. Jag skulle gärna vilja få något annat argument för att man är emot det här om det är möjligt.
Jag vill slutligen säga något kort om jämställdhet - på övertid - och lyfta fram indikatorer som någonting som behövs i högskolan när det gäller utbildningen. Det står att det här kanske ska tas in och så vidare, och jag undrar: När kommer det här? Det håller på att utredas, om jag har förstått det hela rätt.
Sedan borde det finnas större kunskap om genus i lärarutbildningens examensordning. I svaret står det att det finns allmänna skrivningar för jämställdhet, mot diskriminering och sådant. Men det borde vara mycket tydligare, för det finns många fall där man knappt ens går igenom den typ av kunskap som behövs i skolan.
Det var kort om några olika reservationer. Vi står, som sagt, bakom alla. Jag hoppas få några svar från företrädarna för majoriteten.