Fru talman! Det är svårt att dra gränser. Det är ju väldigt mycket inom utbildningspolitiken som går ihop och hör ihop, och väldigt många av de andra debattörerna före mig nämnde bland annat förändringarna i gymnasieskolan och resurserna och kom med angrepp om det, så det var naturligt att svara på det. Jag kan hålla med om att det inte ingår i betänkandet, men det hör tydligt ihop.
Miljöpartiet säger att man inte var med i regeringen, och det är ju helt riktigt. Men Lage Rahm får ändå komma ihåg att ni hade gemensamma budgetförslag. Ni hade gemensamt ansvar för de statsbudgetar som antogs förra perioden och på det sättet också ansvar för utbildningsbudgeten.
När det gäller 25:4-regeln får man påminna om att vi har ganska många möjligheter att komma in på högskolan redan i dag. Som sagt var: Minst en tredjedel ska högskolorna anta på urval på grund av betyg. Sedan har vi en tredjedel som ska antas via högskoleprovet, alltså oavsett betyg. Och högst - där är det inte minst utan högst - en tredjedel får högskolorna själv bedöma bland annat utifrån relevanta yrkeskunskaper och så vidare. Det finns alltså väldigt många möjligheter, plus att det bara är 9 procent av samtliga högskoleutbildningar där det över huvud taget sker någon konkurrens och något urval.
Det viktigaste för att få människor som kanske kommer från miljöer där det inte finns en studietradition, där man inte förväntas läsa vid högskolan och så vidare, är att ha en bra skolutbildning och ett fungerande studiestödssystem. En bra skolutbildning gör att människor inte slås ut redan i grundskolan genom att valfriheten att välja teoretiska studier är borta när man kommer till åttan och nian.
Att via genvägar släppa in människor för att de har sämre förkunskaper tror jag inte på.