Herr talman! Egentligen borde den här debatten
ha handlat om någonting helt annat. Att diskutera tio
tillstånd av närmare hundra samtidigt som vi ser en
revolution inträffa i medievärlden känns lite futilt. Jag
skulle därför vilja lyfta blicken något förbi dagens
debatt och de tio återstående tillstånden för kommer-
siell lokalradio.
Låt mig bara konstatera att det finns en hel del i
kritiken mot propositionen. Det finns stora luckor i
propositionen där jag tycker att vi har rätt att kräva
tydligare besked. Det kan t.ex. handla om vad rege-
ringen menar med mångfald på orter där det bara
finns ett tillstånd att fördela. Oavsett hur detta delas
ut lär det ju knappast bli en mångfald av kommersiell
lokalradio just där. Och den som bor där lär inte ha
någon större nytta av att det finns en annan kanal med
en annan inriktning tio mil bort.
Å andra sidan är den kritik och det avslagsyrkan-
de som kommer från moderaterna och folkpartisterna
i utskottet inte mycket att stödja. Under täckmantel av
att vilja värna yttrandefriheten och öka mångfalden
driver man förslag som handlar om att öka möjlighe-
terna för dem med mest resurser, de som redan har
störst möjlighet att göra sig hörda, att få ännu mer
utrymme i etern. Det skulle i sammanhanget vara på
sin plats att här och nu erkänna att det finns brister i
fråga om hur man genomförde kommersiell lokal
radio och auktionerade ut tillstånd. Det blev faktiskt
inte den mångfald man hade föreställt sig och före-
speglat andra.
Herr talman! Att erkänna bristerna både i dagens
system och i det förslag som regeringen lägger fram
måste vara första steget för att utforma en mediepoli-
tik för den situation som vi har i morgon - eller om
bara något år. Genom att vi får ny teknik kommer
möjligheterna för många att sända radio och förmedla
information att öka. Inom en inte alltför avlägsen
framtid kommer tekniker som möjliggör sändningar
över Internet till många.
I och med trådlösa tekniker lär frågan om själva
radion upphöra att bli kontroversiell. I stället dyker
helt andra frågeställningar upp. De frågorna handlar
om följderna av den tekniska konvergensen, att vi
inte lär kunna skilja mellan radio, TV, telefoni och
andra medier. I dag regleras alla dessa tekniker av
olika lagstiftning skriven utifrån idén att det är lätt att
skilja dem åt.
Visserligen har regeringen noterat problemet och
tillsatt en konvergensutredning, och den har mycket
riktigt konstaterat att konvergens förekommer. Där-
emot var det en smula tunnare med förslag. Och i
regeringens egen politik märks inte mycket av ambi-
tionen att stärka den reella yttrandefriheten, som det
så fint heter i propositionen. Genom lagar som BBS-
lag och personuppgiftslag beskär man i stället för att
öka yttrandefriheten.
Men även på kort sikt, herr talman, finns det åt-
gärder som borde vidtas. Digital radio erbjuder redan
i dag möjligheten att få en fungerande marknad att
uppstå där man kan få mångfald på marknadsmässiga
villkor. Samtidigt som den som vill ha en renodlad
marknadsekonomi även med få kanaler underskattar
denna möjlighet saknas perspektivet helt i regering-
ens politik. Man skulle kunna få intrycket att rege-
ringen inte ens eftersträvar en fungerande marknad
för radio i sin politik, att den politiska kontrollen är
överordnad mångfalden.
Det kanske allvarligaste felet i propositionen är
just detta att förslagen för att stärka utbudssidan för
lokal radion saknas. Genom att hänvisa till utredning-
ar och beredningar förskjuts möjligheten att snabbt
åstadkomma förutsättningar för ökad mångfald. Det
borde ju inte vara särskilt svårt att lista ut vad en
fungerande marknad för radio handlar om. Det hand-
lar om en mångfald både i format och organisation
och om att det finns såväl rikstäckande kanaler som
lokala profilkanaler.
Detta kan inte hanteras fristående från de frågor
som vi diskuterar i dag. En förutsättning för större
diversifiering och ökad mångfald är att vi förmår de
aktörer som finns i dag att vända sig också till digital
radio. För det krävs också en statlig politik, inte av-
vaktan och nya utredningar.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara konsta-
tera att det finns allvarliga invändningar att rikta mot
regeringens sätt att hantera frågan och skriva propo-
sitionen. Tyvärr finns det inte heller något trovärdigt
alternativ som skulle skapa bättre förutsättningar för
såväl producenter som lyssnare. Jag kommer därför
att acceptera de förslag som finns i stort utan att gå in
på detaljer i förslagen. Jag nöjer mig med att konsta-
tera att ambitionen för framtiden måste vara högre än
så här. Jag nöjer mig därför också med att yrka bifall
till reservation 11.