Herr talman! Jag ber om ursäkt om jag hårddrog
Ingvar Svenssons uttalande om moderaternas sandlå-
depolitik. Det var inte min mening, men jag tyckte att
det var ett utomordentligt träffande epitet som han
gav Ola Karlsson. Därav följde min vidarebefordran,
och därmed kanske jag har återstärkt det uttalandet.
Ingvar Svensson säger anbudsförfarande. Men
problemet är att det inte är något anbudsförfarande i
konkurrenslagens mening. Det nuvarande systemet
bygger inte på att begära in anbud, utan det är ett rent
kommersiellt auktionsförfarande. Ingen som har be-
sökt en auktion och ropat in en antikvitet eller ett
konstverk upplever väl det som ett anbudsförfarande.
Det är faktiskt en tävlan. Den som bjuder högst får
prylen, punkt slut.
Hade det däremot varit fråga om ett anbudsförfa-
rande som Ingvar Svensson med flera - även Lennart
Kollmats - har pratat om i dag hade det varit någon
typ av precisering både vad gäller kronor och ören
och programinnehåll. Då hade det också varit en
prövning i någon mening eftersom alla ju inte kan få
de begränsade frekvensutrymmena. Oavsett om man
använder sig av auktioner, anbud eller prövning krävs
det någon typ av begränsning eftersom frekvensut-
rymmet inte är obegränsat, inte ens - Åsa Torstens-
son - med digital radio även om det blir mycket mer.
Konkurrenssituationen gynnas, Ingvar Svensson,
om många lokala aktörer tillåts äga sitt eget fre-
kvensutrymme. Det missgynnas definitivt om de
oligopolartade tendenserna till nätverksbyggande
fortsätter att utvecklas. Det tror jag att Ingvar Svens-
son håller med om.