Fru talman! Genom det av ett par av de borgerliga
partierna inlämnade yrkandet kommer den här debat-
ten att få upprepas om ett år igen, såvitt jag kan för-
stå, i och med att detta skjuts i tolv månader.
Det här berör yttrandefriheten, eftersom all radio-
verksamhet gör det. Men å andra sidan har jag rakt
motsatt uppfattning mot Moderaterna och Ola Karls-
son om på vilket sätt det här berör yttrandefriheten.
Jag menar att om tillstånd till lokal radiosändning kan
ges till en lägre koncessionsavgift om man har en
programidé som utgår från att det ska vara lokalt
material i programmen, är det fler som har möjlighet
att söka sådana här tillstånd och också kunna få dem
än om det bara är storleken på det bakomvarande
kapitalet som avgör om man får koncession eller inte.
Det är faktiskt ekonomin som sätter gränser och
begränsar antalet aktörer och antalet sökande. Alltså:
Den moderata linjen beskär yttrandefriheten för dem
som inte kan vara med och konkurrera på grund av
bristande ekonomiska tillgångar, medan de däremot
väl skulle kunna konkurrera om det bara hade varit
kvalitativa aspekter som programidéer, lokal anknyt-
ning osv. som gällt.
Ola Karlsson frågar så här: Varför ska det behö-
vas en skönhetstävlan? Han borde tänka på varför det
över huvud taget behövs auktioner för att få konces-
sion. Det är därför att mängden kanaler är begränsad,
till skillnad från pressen där det möjligtvis är pap-
persmängden och mängden trycksvärta som begrän-
sar möjligheten att trycka tidningar - men den är så
att säga långt ifrån nådd - medan det däremot finns
en begränsning av eterns utrymme av möjliga kana-
ler. Därför behövs det någon form av urvalsprincip.
Frågan är då om denna urvalsprincip ska vara som
den borgerliga regeringen på sin tid drev igenom rent
kommersiell. Den rikaste ska ha rätt till kanal, oavsett
om programidén är platt eller dålig eller ens något
vidare lokalt förankrad. Även om det finns ett och
annat bra undantag, visar praktiken att den övervä-
gande huvuddelen av den kommersiella lokalradion
är kedjeföretag där den lokala variationen består i att
en dator kastar om den ordning i vilken samma musik
spelas, så att skivorna som på det ena stället spelas
som nummer ett, två, tre spelas i omvänd ordning på
det andra. Det kallar Ola Karlsson för mångfald.
Man säger i den borgerliga terminologin att det är
lyssnarna som genom sina val ska avgöra vilka sta-
tioner som kommer i fråga. Men faktum är att när
tillstånden ges första gången har lyssnarna inte haft
någon möjlighet att göra några val. Det har inte sänts
ut en enda liten radiosignal. Det har inte svallat en
enda liten radiovåg ännu, utan det enda som har
svallat är att vissa har visat att de har en större plån-
bok än andra och därför har kunnat köpa in rätten att
sprida sändningar via en lokal radiostation.
Det sades på sin tid, om man travesterar det ut-
trycket, att det var en skam för Sverige att yttrande-
frihet heter pengar. Det skulle man kunna säga om
detta. Det är därför ett bättre, justare, mera demokra-
tiskt och yttrandefriheten vidgande system om man
med ett förfarande ser till att lokalradion verkligen
sänder ordentligt med lokalt material, att den har
programidéer, och dessutom olika programidéer som
ges utrymme. Då blir det verklig mångfald till skill-
nad från den kommersiella enfald som Moderaterna
och Ola Karlsson gör sig till tolk för.
Det finns alltså, fru talman, starka skäl att ställa
sig bakom propositionen och utskottets betänkande i
denna del.
När det sedan gäller den digitala TV:n har vi en
reservation, där vi menar att företag söker tillstånd
men sedan inte utnyttjar tillstånden till några sänd-
ningar. Vi tycker att det är felaktigt och att det borde
kunna påtalas på något sätt. Vi har dock för tids vin-
nande inget yrkande i den här saken utan koncentrerar
oss i debatten på ett avslagsyrkande på de borgerliga
förslagen och ett bifall till utskottets hemställan. De
partier som är för regeringens linje kommer därmed
inte, genom den användning av 2:12 som Moderater-
na och Folkpartiet vill ha, kunna ligga still. Jag kom-
mer i varje fall att förorda att stopplagen förlängs så
att den goda proposition regeringen har lagt fram inte
omintetgörs genom en fördröjningsparagraf och att
tiden innan propositionen antas för andra gången om
ett år används till att kvarvarande kanaler går ut på en
rent kommersiell auktion.
Därför yrkar jag bifall till hemställan i KU15 i det
skick som betänkandet nu föreligger och avslag på
samtliga reservationer.