Herr talman! Jag vet inte om jag ska ta det som en
komplimang eller som en förolämpning när Kenneth
Kvist säger att de borgerliga partierna står bakom
förslaget om vilandeförklaring. Vi står inte bakom det
förslaget. Jag tycker att förslaget om vilandeförkla-
ring är en meningslös obstruktionspolitik som är
värdig sandlådenivån.
Herr talman! I fördraget om den europeiska ge-
menskapen står det om konkurrensvillkoren.
Jag citerar det som jag anser tillämpligt i samman-
hanget från artikel 81:
"Följande är oförenligt med den gemensamma
marknaden och förbjudet: - - - samordnade förfaran-
den som kan påverka handeln mellan medlemsstater
och som har till syfte eller resultat att hindra, begrän-
sa eller snedvrida konkurrensen inom den gemen-
samma marknaden, särskilt sådana som innebär att" -
och här vill jag särskilt peka på punkt d) - "olika
villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med
vissa handelspartner varigenom dessa får en konkur-
rensfördel."
Och i artikel 86 står det att medlemsstaterna ska
beträffande offentliga företag och företag som de
beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta
och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot
reglerna i detta fördrag, i synnerhet reglerna i artik-
larna 12 samt 81-89. Det var just artikel 81 som jag
citerade ur tidigare.
Även artikel 87 om statligt stöd innehåller for-
muleringar som pekar på att det inte får utgå på ett
sådant sätt att det snedvrider eller hotar konkurrensen.
Varför tar jag upp de här frågeställningarna i de-
batten om den kommersiella lokalradion? Jo, det är
enkelt. Förslaget innebär nämligen snedvridna kon-
kurrensvillkor. Det märkliga är att regeringen i sin
proposition inte har en tillstymmelse till analys av
konkurrensvillkor utifrån de regler som gäller. Vad
gäller de svenska reglerna kan det kanske sägas att
om en lagstiftning antas här i dag kan det kanske inte
bli fråga för en lagprövning här i Sverige, bl.a. genom
det beryktade uppenbarhetsrekvisitet. Men något
sådant rekvisit gäller ju inte i förhållande till EU-
reglerna. Och helt klart är att koncessioner som gäller
för lokalradion är den typen av särskilda eller exklu-
siva rättigheter som avses i artikel 86.
Nu kan det förstås sägas att det är fråga om två
olika regelverk, de gamla tillstånden och de nya, och
att man inte kan jämföra äpplen och päron. Det är i så
fall ett naivt påstående. Både innehavarna av de nya
tillstånden och innehavarna av de gamla tillstånden
konkurrerar på en och samma marknad, både lyss-
narmässigt och reklammässigt.
Den årliga koncessionsavgiften för att sända lo-
kalradio varierar kraftigt för de nuvarande tillstånds-
havarna. Den genomsnittliga avgiften är 1,4 miljoner
kronor per år. Flertalet programföretag har också
uppvisat förluster.
I propositionen föreslås att de befintliga tillstån-
den förlängs med åtta år med oförändrade konces-
sionsavgifter. Detta kommer förstås att leda till en
ohållbar konkurrenssituation för innehavare av de
befintliga sändningstillstånden jämfört med de nya
tillståndsinnehavarna som endast behöver att betala
40 000 kr per år.
Herr talman! Visserligen konstaterar regeringen
att de som i dag bedriver verksamhet inom lokalradi-
on alltid har möjlighet att frånträda sitt tillstånd och
ansöka på nytt enligt det nya regelsystemet. Rege-
ringen gör dock bedömningen att de inte kommer att
så göra, vilket är ganska naturligt. Det är ju förståe-
ligt att den som investerat i och arbetat in en frekvens
och en nisch ser det som ett stort risktagande att be-
höva ställas inför situationen att inte få sitt tillstånd
förnyat enligt det nya regelverket.
Vi kristdemokrater anser att tydliga konkur-
rensskäl talar för att man avvecklar de genomgående
höga koncessionsavgifterna för de befintliga tillstån-
den, så att man på sikt har ett konkurrensneutralt
avgiftssystem. Eftersom de befintliga tillstånden
erbjuds förlängning med åtta år, kan det enligt vårt
synsätt vara rimligt att koncessionsavgifterna trappas
av under den förlängda tillståndstiden så att de vid en
ytterligare förlängning på fyra år hamnar på samma
nivå som för tillstånden enligt det nya regelverket.
Man kan också tänka sig andra avtrappningsregler,
men detta skulle kunna vara en möjlighet att gå. En
sådan avtrappning skulle naturligtvis ske i en jämn
takt under den åttaåriga tillståndsperioden. Men det
finns några få tillstånd med en avgift som ligger un-
der 40 000 kr, och detta skulle givetvis inte gälla
dem.
Enligt vår mening borde riksdagen ha beslutat om
en sådan avtrappning. På så sätt skulle man kunna få
en tydlig linje till likvärdiga konkurrensvillkor. Nu
ser det inte ut som om denna tanke får gehör och det
är väldigt beklagligt. De gamla tillståndshavarna
borde nog därför överväga att utifrån EU-reglerna
granska den lagstiftning som riksdagen i dag kommer
att anta eller så småningom vilandeförklara. Kanske
är det så att reglerna i det nya regelverket strider mot
det grundläggande regelverket inom EU.
Herr talman! Urvalsmetoderna för tilldelning av
tillstånd att sända lokalradio har varit livligt diskute-
rade. Även Ola Karlsson har här i dag tagit upp detta i
diskussionen. De olika metoderna kan beskrivas som
anbudsförfarande eller auktion, som lotteri eller som
ett kriteriestyrt tilldelningsförfarande.
Vi kristdemokrater anser inte att lotteri är en bra
väg. Vi tycker att det är en godtycklig väg att gå.
Därför avvisar vi den. Det tidigare anbudsförfarandet
med tillstånd till högstbjudande var heller inte särskilt
bra, eftersom endast de mycket resursstarka hade
möjlighet att ropa in tillstånd, i flera fall på så höga
nivåer att branschen har fått dras med ackumulerade
underskott. Idéstarka tillståndssökare men med svaga-
re finansiell status än de riktigt penningstarka fick
med det systemet stå tillbaka.
Herr talman! Även om ett system med en admi-
nistrativ tilldelningsprocess byggd på vissa kriterier
innebär vissa risker för otillbörliga bedömningar,
finns det dock en viss garanti genom att sådana beslut
kan överklagas och därmed få sin tydliga juridiska
granskning. Vi delar alltså på den här punkten rege-
ringens uppfattning att ett system med en administra-
tiv tilldelning är acceptabelt för tillståndsgivning.
Herr talman! Förslaget innebär att kravet på sänd-
ning av eget material minskas från en tredjedel av
sändningstiden till tre timmar under tiden 06.00-
21.00 samt att det lokala materialet ska omfatta minst
en timme per dygn.
Lagrådet har tydligt markerat att man inte bör
ställa krav på någon journalistisk nivå på det egna
materialet. Och regeringen säger sig dela Lagrådets
uppfattning att eget material bör anses vara program
som tillkommit enbart för den egna verksamheten.
Herr talman! Detta konstaterande är avgörande för
vårt stöd till denna del av propositionen. Det är bety-
delsefullt att synen på kravet på eget material inte kan
upplevas som styrande för programinnehållet och
därmed i strid med yttrandefrihetsgrundlagen.
En stor del av de nuvarande lokalradiosändning-
arna är fokuserade på musik, och man kan förstås ha
olika uppfattningar om det önskvärda med detta. Men
yttrandefrihetsgrundlagen tillförsäkrar ju varje med-
borgare rätten att offentligen uttrycka tankar, åsikter
och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne
som helst. Till denna kategori hör självfallet även
musik. Vi utgår därför från att de nya tillstånden även
medger musikradiokoncept.
Herr talman! I den kristdemokratiska motionen
finns det också ett förslag om förbättrad och större
flexibilitet när det gäller reklamtiderna i den kom-
mersiella radion. Detta förslag har beklagligtvis avvi-
sats av utskottet liksom vårt förslag att regeringen
borde titta på möjligheterna till en kommersiell riks-
radio.
Herr talman! Genom vår motion har vi faktiskt
sträckt ut en konstruktiv hand till regeringen och
Socialdemokraterna för att få till stånd en långsiktigt
hållbar lösning av denna del av mediepolitiken - detta
i motsats till Moderaterna och Folkpartiet som vill
avslå propositionen.
Även socialdemokraterna borde insett värdet av
en sådan långsiktig lösning. Det är förstås inte bra för
medieföretagen att det blir en ryckighet i deras vill-
kor. Genom sitt agerande bäddar dessvärre regeringen
och Socialdemokraterna för att den ryckigheten fort-
sätter efter ett framtida regimskifte. Jag tror det är så
enkelt som att snålheten bedrar visheten. De konces-
sionsavgifter som i dag tas in på de gamla tillstånden
räknar man med som en säker inkomst framöver, och
den intäkten vill man inte missa. För mig framstår det
som en märklig form av bokföring, för om konkur-
renssituationen leder till att de gamla tillståndshavar-
na inte kan fortsätta sin verksamhet så försvinner ju
dessa medel. Det är med andra ord ingen säker in-
komstkälla.
Som sagt, eftersom jag vill tro gott om mina
medmänniskor så får jag väl utgå ifrån att det är snål-
heten som är boven, fast det kan ju finnas fler alter-
nativ. Av artighet avstår jag dock från att nämna
exempel på dessa.
Herr talman! I betänkandet behandlar vi också en
del motioner från allmänna motionstiden. Kanske är
det något märkligt att vår motion om en utvärdering
av Granskningsnämnden för radio och TV inte får
något som helst stöd av något annat parti. Motionen
väcktes med anledning av att nämnden i ett antal fall
vad gäller kraven på public service-företagen uppträtt
mer som en papperstiger än som en verklig gransk-
ningsnämnd. Men kravet på utvärdering fick ju ny
fart i debatten kring filmen Shocking truth, och här
borde enligt min mening flera partier varit intressera-
de av att få till stånd en sådan utvärdering av nämn-
dens verksamhet. Nu vill utskottsmajoriteten avvakta
en analys från Kulturdepartementet. Jojo, men möjli-
gen tycker jag nog att fler än Kulturdepartementet
borde ha varit inblandade i en sådan utvärdering. Det
finns ett gammalt talesätt om att upp flyga orden,
tanken stilla står. Möjligen kan man om den upp-
flammande debatten kring Shocking truth säga att upp
flyga orden, handlingen stilla står.
Herr talman! Förslaget om vilandeförklaring
komplicerar bilden något när det gäller yrkanden till
reservationerna. För att inte krångla till proceduren
avstår jag från att yrka bifall till reservation nr 5. Vad
jag kan förstå blir propositionsordningen något lättare
på det sättet. Men jag tänker däremot inte avstå från
att yrka bifall till reservation nr 21, vilket jag härmed
gör.