Fru talman! Problemet är inte vad Marianne Carlström står här i talarstolen och säger. Problemet är vad som står i propositionen. Marianne Carlström får ursäkta, men det är faktiskt propositionen som kommer att vara styrande för hur konsumentpolitiken kommer att utvecklas. Där sätter skrivningarna om till exempel etisk konsumtion likhetstecken mellan social hållbarhet, etisk konsumtion och de olika enskilda system för etisk märkning som finns i dag på marknaden. Detta ser jag som ett stort problem, för de etiska märkningarna är någonting som för vissa konsumenter kan vara bra konsumentinformation. Det är ju en del av den fria opinionsbildningen, som vi vill slå vakt om i samhället. Detta är ingenting där staten ska säga att man väljer fel eller väljer rätt. Men det är faktiskt det som står i propositionen - att man ska främja denna form av konsumtionsval. Det är vad som står.
Jag måste påminna Marianne Carlström om en sak. Jag tycker att det var intressant att hon tog upp jämställdhetsmärkning. Det är ju ett märkningssystem som propositionen slår fast att man inte ska införa på statlig väg. Det har jag stor respekt för; jag ansluter mig till den bedömningen. Jag tycker att jämställdhetsfrågor är extremt viktiga att driva i ett konsumentperspektiv. Vi som konsumenter ska använda vår konsumentmakt till att säga ifrån till de näringsidkare som spelar på könsrollsfördomar och uppmuntra dem som arbetar medvetet med att behandla konsumenter jämställt.
Men de enskilda valen är inte heller någonting som kan styras från statens sida. Därför har också regeringen sagt att man inte kommer att medverka till något statligt system. Det får i så fall hanteras med den enskilda opinionsbildningen. Det är det som jag undrar över. Ser inte Marianne Carlström problemet med denna styrning som ligger i propositionens resonemang på andra områden?