Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i lagutskottets betänkande 33. Vi står naturligtvis bakom alla reservationer från Moderaterna i lagutskottets betänkande 33 och också reservationen i lagutskottets betänkande 36. Men för tids vinnande yrkar jag bifall till bara den första reservationen.
Det här handlar framför allt om regeringens proposition om nya konsumentpolitiska mål. Detta är ett viktigt politisk fält. Det är en del av vår välfärd att vi har en fungerande marknadsekonomi där svenska konsumenter får del av säkra varor och tjänster, ett brett utbud till rimliga priser.
I Moderaternas motion från i höstas om konsumentmakt redogör vi för hur vi vill stärka den enskildes konsumentmakt och kunskaper, forma en politik för låga priser och ett brett utbud och för att alla varor och tjänster i Sverige ska vara säkra och trygga.
Den socialdemokratiska regeringens fokus i konsumentpolitiken framstår vid en granskning av propositionen dessvärre som både oklart och otydligt. Trots att regeringen föreslår endast ett mål för konsumentpolitiken är det svårt att se att målet Trygga konsumenter som handlar hållbart är särskilt mätbart eller tjänar som en klargörande kompass för det viktiga konsumentpolitiska arbetet.
Tvärtom är den socialdemokratiska propositionen dessvärre fylld med stora ord och ett litet verkligt innehåll. Formuleringar travas på varandra: trygga konsumenter ska handla hållbart, kunniga konsumenter ska hushålla med egna och andras resurser.
Detta är utmärkt. Få kan motsätta sig detta. Men det är tråkigt att regeringen saknar de konkreta förslag eller verktyg som med kraft skulle föra politiken mot målen.
I regeringens proposition saknas det dessutom en fördjupande diskussion om konkurrensens betydelse för konsumentpolitiken och den för de allra flesta konsumenter så viktiga frågan om pressade priser. Det saknas förslag och mätverktyg som skulle stärka konkurrensen och pressa priserna till förmån för konsumenterna. Det är synd eftersom vi vet att en sund konkurrens också är konsumentens bästa vän.
Vi vill att konkurrensen på den svenska marknaden ska öka genom att nya företag etablerar sig och konkurrenshinder tas bort. I marknadsekonomins natur ligger att gamla lösningar ständigt får vika för nya som är bättre ägnade att tillfredsställa konsumenternas varierade krav. En stärkt konkurrens skulle innebära lägre prisnivåer, vilket skulle leda till betydande vinster för det svenska folkets välfärd.
Med ett stort och brett utbud ges konsumenterna möjlighet att göra egna val, att välja och välja bort. Den europeiska inre marknaden är gynnsam för svenska konsumenter eftersom den skapar ett större utbud av varor och tjänster. Därför måste den europeiska inre marknaden vårdas i syfte att öka konkurrensen på ett sätt som kommer konsumenterna till del.
Notera också, herr ålderspresident, att det är en politik för större utbud och pressade priser som är av allra största vikt för de konsumenter som har tunnast plånböcker. Det är människor med hög inkomst, som riksdagsledamöter, som klarar av vårt höga svenska prisläge. Men det kostar allra mest för dem med lägst inkomster.
Vi anser att konsumenternas intresse för en sund konkurrens som medför lägre priser tydligare måste vara en del av målet för vår konsumentpolitik. Och vi beklagar att det perspektivet till stor del utelämnas av regeringen och framför allt inte får några avtryck i den förda politiken.
Den socialdemokratiska regeringen föreslår i stället att försöksverksamheten med Konsumentombudsmannens medverkan i vissa tvister utvidgas till att omfatta tvister på hela det konsumentpolitiska området. Dessutom föreslås försöksverksamheten förlängas till utgången av år 2011.
Vi motsätter oss detta förslag. Det är knappast förtroendeingivande att den socialdemokratiska regeringen lägger fram lagförslag som ska gälla på försök. Förslag till riksdagen bör vara väl förberedda, väl förankrade och utredda. Det är inte lämpligt att testa nya lagar.
Flertalet remissinstanser har också påpekat för den socialdemokratiska regeringen att det föreligger risker för intresse- och jävskonflikter om Konsumentombudsmannen agerar ombud samtidigt som det är Konsumentverkets eget regelverk som kommer att prövas. Att regeringen utan något djupare resonemang säger sig ha svårt att se sådana intressekonflikter eller jävssituationer känns tyvärr inte som en garanti för att så inte kommer att bli fallet. De dubbla rollerna i rättsprocesserna är uppenbara, och det riskerar att gå ut över den enskildes rättssäkerhet.
Mot bakgrund av de här föreslagna förändringarna för Konsumentombudsmannen är det än mer överraskande att Socialdemokratierna i en motion föreslår att man ska avskaffa kravet på att Konsumentombudsmannen ska vara utbildad jurist. Efter utskottets hörande av remissinstanser och Lagrådet föreslår majoriteten i utskottet en utredning av ärendet. Och bara det torde överraska många eftersom regeringen samtidigt föreslår att de juridiska processmöjligheterna ska bli avsevärt större för KO. Vi kan inte utesluta att förslaget om att avskaffa kravet på att Konsumentombudsmannen ska vara jurist läggs fram i det krassa syftet att kratta för och underlätta för den socialdemokratiska regeringens utnämningsmakt och för utnämningar där andra motiv än juridisk kompetens spelar roll.
Till sist måste jag i detta sammanhang säga att det finns skäl att bekymra sig över hur den socialdemokratiska regeringen vårdar resurserna på Konsumentverket. I ett slag bestämde regeringen att flytta Konsumentverket från Stockholm till Karlstad. Visst finns det duktiga jurister i Karlstad. Det är en trevlig stad. Men flyttlasspolitiken fick också till konsekvens att blott en av myndighetens ca 30 jurister valde att flytta med. Det kommer förstås att ta tid och kraft att ersätta duktig och erfaren kompetens på det här området.
"Bristen på erfarna jurister ger skojare större möjligheter att lura de svenska konsumenterna." Det har till exempel Sveriges Konsumentråd varnat för i Dagens Nyheter den 24 november förra året. Det bekymrar, och vi får, herr ålderspresident, när vi ska anta dessa målsättningar hoppas att de här farhågorna, som lever i verkligheten, inte besannas.
Eftersom det här är lagutskottets sista debatt vill jag rikta ett stort tack till lagutskottets kansli och tjänstemän för den behjälplighet som tjänstemännen har visat oss ledamöter.