Herr ålderspresident! I det här betänkandet finns vi kristdemokrater på papperet med på tolv reservationer. Men åsiktsmässigt finns vi i allra högsta grad med på ytterligare en, nämligen reservation 32, förslagspunkt 28, om behörighetskrav för Konsumentombudsmannen, även om det olyckligtvis inte framgår av betänkandet.
Hur kunde det bli så? Jo, så här ligger det till. Regeringens proposition om konsumentpolitikens mål och inriktning jämte motioner föredrogs i lagutskottet den 25 april. När nämnda ärende behandlades den 27 april var det bara Kristdemokraterna som yrkade avslag på motionen om behörighetskrav för Konsumentombudsmannen av Marianne Carlström med flera från Socialdemokraterna och Vänstern. I motionen föreslås det att juristkravet tas bort. När ärendet skulle justeras den 18 maj hade andra partier tänkt en gång till, och utskottet beslutade då att remittera Carlströms motion och uppdrog åt kansliet att bestämma remissinstanser.
Vid utskottets sammanträde den 30 maj anmäldes inkomna remissyttranden, vilka i huvudsak var negativa till motionen och avstyrkte den. I det läget beslöt utskottet att inhämta Lagrådets yttrande över Carlströms motion. Förslagspunkterna 1-27 justerades, varvid reservationer anmäldes av Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Betänkandets sista förslagspunkt, nr 28, skulle justeras vid ett plötsligt extrainsatt sammanträde fredagen den 2 juni, då Lagrådet väntades ha inkommit med sitt yttrande. Lagrådet yttrade sig den 1 juni över Carlströms motion och avstyrkte densamma, vilket anmäldes på sammanträdet den 2 juni. De kristdemokratiska ledamöterna i lagutskottet var tyvärr förhindrade att närvara vid detta plötsligt uppkomna sammanträde, varför endast Moderaterna, Folkpartiet och Centern var med på den reservation som anmäldes vid justeringen av förslagspunkt 28, trots att det var vi kristdemokrater som först och hela tiden hade avstyrkt Carlströms motion.
Herr ålderspresident! För att det inte ska råda någon tvekan om vår uppfattning när det gäller förslagspunkt 28 om behörighetskrav för Konsumentombudsmannen yrkar jag här bifall till reservation 32, eftersom vi har samma uppfattning i frågan som Lagrådet och alla de remissinstanser som avstyrkte Marianne Carlströms motion. Ett borttagande av kravet på juristkompetens skulle leda till en försvagning av möjligheterna att hävda konsumenternas intressen, och det ställer vi oss inte bakom.
För övrigt, herr ålderspresident, tänker jag nu beröra några av de reservationer där Kristdemokraterna finns med.
När det gäller konsumentpolitikens mål och inriktning tror Kristdemokraterna på människans förmåga att själv välja och ta ansvar för fattade beslut. Konsumentpolitiken får aldrig bli en passiviserande förmyndarpolitik. Konsumentmakt och valfrihet är mål som bara kan tillgodoses inom ramen för marknadsekonomin.
En väl fungerande marknad är den bästa förutsättningen för att tillgodose konsumenternas önskemål om bra produkter till låga priser med god service. Konsumenterna ska kunna göra sina val och tryggt kunna förlita sig på sin egen kunskap och sunda lagar och med en lyhörd och ansvarstagande marknad som stöd.
En konsumentpolitik byggd på ett ovanifrånperspektiv tar ifrån den enskilde konsumenten både inflytande och bestämmanderätt och minskar således den verkliga konsumentmakten. Att konkurrensutsätta totalreglerade delar av ekonomin är ett viktigt redskap för att stärka konsumentmakten.
Konsumenternas ställning måste även stärkas vad gäller offentligt finansierade produkter och tjänster. Fritt in- och utträde på marknaden, fri prisbildning och fri konkurrens är viktiga förutsättningar för en fungerande marknad, och därmed viktiga förutsättningar för verklig konsumentmakt. Det måste vara utgångspunkten för hela konsumentpolitiken. God information och marknadsvårdande insatser är viktiga förutsättningar också när det gäller den offentligt styrda och finansierade tjänstesektorn. Konsumentpolitikens syfte bör vara att stärka konsumenternas ställning genom att skapa ökad medvetenhet och kunskap om vilka val man kan göra och om konsekvenserna av dessa val så att jämförelser kan göras.
Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har huvudansvaret för att genomföra den statliga konsumentpolitiken. Konsumentombudsmannen, KO, är generaldirektör och chef för verket. Verket har även uppdrag inom energipolitiken och den regionala utvecklingspolitiken samt ett sektorsansvar för konsumentrelaterade miljö- och handikappfrågor. Konsumentverket och Konsumentombudsmannen har tillsyn över ett stort antal lagar. Konsumentombudsmannen har även möjlighet att biträda enskilda konsumenter i tvister om finansiella tjänster och att driva grupptalan i Allmänna reklamationsnämnden. Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentverket svarar för rådgivningskontoret Konsument Europa, som bland annat bistår konsumenter vid gränsöverskridande tvister.
Det är uppenbart att Konsumentverkets uppgifter är alltför omfattande. Konsumentverket har den dubbla rollen att dels vara marknadsvårdande och utöva marknadskontroll, dels företräda den ena parten på marknaden i en opinionsbildande roll. Konsumentverkets myndighetsutövning bör separeras från de opinionsbildande uppgifterna och verksamheten begränsas till de rent produktkontrollerande uppgifterna samt tillsyn över den konsumenträttsliga lagstiftningens efterlevnad.
En reservation med det innehållet fick riksdagens stöd under förra riksmötet, och vad reservanterna anförde gavs regeringen till känna. Efter riksdagens tillkännagivande har regeringen i förevarande proposition tyvärr inte presenterat en samlad analys av denna fråga och av vilka åtgärder som bör vidtas. Utskottsmajoriteten menar dock att det som regeringen redovisat är ett viktigt steg i den riktning som riksdagen förordat. Det må så vara, men vad som förvånar är att utskottsmajoriteten anser att det, som det står i betänkandet, inte är lämpligt att nu gå längre i denna strävan. Varför då, om man får fråga? Kristdemokraterna anser att regeringen snarast ska gå vidare i den riktning som riksdagen redan har pekat ut. I samband med detta bör det övervägas hur Konsumentverkets nuvarande opinionsbildande uppgifter kan skötas av andra aktörer.
Jag vill också säga något om konsumentvägledning. Avståndet mellan rika och fattiga grupper i samhället har ökat under senare år. Vissa grupper har fått en starkare hushållsekonomi samtidigt som andra grupper har fått möta nya svårigheter. Regeringen bör ta initiativ till åtgärder för att konsumentvägledningen ska nå ut till de ekonomiskt svaga grupperna i samhället. En större del av de offentliga resurser som i dag anslås till myndigheter bör fördelas till det civila samhället i form av fristående konsumentorganisationer. Regeringen bör ta initiativ till åtgärder för att främja den frivilliga konsumentvägledningen.
Sedan gäller det opinionsbildning riktad mot barn. Barns kostvanor påverkas i stor utsträckning av reklam och medier. I marknadsföringslagen är reklam riktad till barn inte särskilt reglerad. Lagen förbjuder inte reklam till barn, och lagen föreskriver inte heller särskilda krav på marknadsföring riktad till barn. Detta kan jämföras med radio- och tv-lagen, som stadgar att reklam i en tv-sändning inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. Norge har varit ett föregångsland när det gäller reklam riktad till barn, och den norska lagstiftningen bör vara en inspiration även för EU.
EU:s konsumentministrar träffade i maj förra året en politisk överenskommelse om ett förslag om direktiv om otillbörliga affärsmetoder. Sverige röstade emot förslaget eftersom det innebär att vi inte får behålla våra strängare nationella regler annat än under en övergångsperiod. Konsumentverket och Konsumentombudsmannen menar att direktivet i sin nuvarande lydelse skulle leda till ett sämre konsumentskydd och medföra både rättsosäkerhet och tillämpningsproblem. I direktivet finns inget om förbud mot marknadsföring riktad till barn. I hela dokumentet nämns ordet "barn" på ett enda ställe, inom parentes. Det är viktigt att Sverige i ministerrådet driver frågan om att särskilda restriktioner ska gälla reklam riktad till barn.
Så har vi miljömärkning. I dag är Krav det svenska miljömärket för ekologiskt odlad mat men också för några andra produktområden som textilier. EU:s miljömärkning, EU-blomman, bör vidareutvecklas till att även omfatta livsmedel. Det behövs också en ordentlig revidering och ett stärkande av EU-blomman så att bland annat livscykelanalyser får ökad betydelse. En enhetlig märkning som alla har förtroende för är viktigt. Samtidigt får det inte ske till priset av en alltför krånglig byråkratisk process.
Herr ålderpresident! Med detta slutar jag och yrkar även bifall till reservation 20. Jag började med att yrka bifall till reservation 32 och yrkar nu även bifall till reservation 20.