Herr ålderspresident! Jag har en dröm, en önskan och en uppmaning, och det är att konsumentpolitiken ska få den status som den förtjänar.
Konsumentpolitiken är en stor och viktig del av välfärdspolitiken. Men den har inte den platsen hos alla än. Därför vill jag uppmana alla politiker och alla andra i Organisations-Sverige att se betydelsen av och verka för en aktiv och verkningsfull konsumentpolitik. En sådan konsumentpolitik är lönsam för den enskilde, för näringslivet och för samhället.
Det vi som enskilda individer tjänar på en aktiv konsumentpolitik kan uppväga en dålig löneutveckling. När vi gör felaktiga köp, vare sig det gäller varor eller tjänster, kostar det pengar och ger problem helt i onödan.
Alla - individen, samhället och näringsidkaren - tjänar på starka konsumenter. Vi är alla aktörer på samma marknad och tillhör ofta två eller flera av de grupperna.
Det svenska välfärdssamhället ska vara ett samhälle där alla kan vara trygga också som konsumenter. Konsumenterna ska kunna lita på varors och tjänsters säkerhet, kvalitet och användbarhet.
Alla konsumenter ska ha likvärdig tillgång till varor och tjänster, information och kunskap samt råd och stöd.
Det är därför viktigt att utsatta grupper får stöd så att konsumentpolitiken kan bidra till en jämnare fördelning av resurser på både individ- och samhällsnivå. Här spelar den kommunala konsumentvägledningen en viktig roll.
Detta är socialdemokratisk konsumentpolitik. Den har stor betydelse för vår vardag. Vi ska nu ta ställning till de nya målen. Dessförinnan vill jag nämna att det här är en samarbetsproposition.
Det nya målet för konsumentpolitiken är trygga konsumenter som handlar hållbart. Här finns det tre delmål:
att konsumentskyddet är på en hög nivå och är tillgängligt för alla,
att medvetna och kunniga konsumenter hushållar med egna och gemensamma resurser och
att producenter och övriga näringsidkare tar sitt ansvar gentemot konsumenterna
.
Det nya målet och delmålen ska gälla för arbetet både i EU och i andra internationella forum.
Vi socialdemokrater vill att den framtida konsumentpolitiken ska integrera arbetet för hållbar konsumtion liksom barns och ungas perspektiv i olika sakområden.
En effektiv och väl fungerande marknadskontroll och tillsyn av efterlevnaden av lagstiftningen på konsumentområdet är prioriterade områden liksom att uppnå ett högt konsumentskydd, särskilt på elmarknaden och inom området elektronisk kommunikation. Resurssvaga grupper ska särskilt uppmärksammas.
Det nya målet med delmål täcker in konsumentpolitikens syften på ett bra sätt. Trygga konsumenter vågar handla och har lättare att välja på den alltmer komplicerade marknaden. Att handla hållbart och att hushålla med våra gemensamma resurser, lokalt och globalt, framstår som allt viktigare. All tillgänglig forskning visar på resursernas ändlighet och på hur viktigt det är att vi tar ett lokalt och globalt ansvar.
Denna värld, som ställer andra och föränderliga krav på oss, är också en värld som ger oss större och större möjligheter. De kunniga konsumenterna klarar sig bättre i denna värld. Man har också större möjligheter att sätta press på marknaden.
Mina partivänner Anneli Särnblad och Hillevi Larsson kommer att ta upp barnens situation respektive frågor om hållbar utveckling i sina anföranden senare i debatten.
Jag tänker nu gå in på några reservationer, mest de som B-alliansen gemensamt står bakom och några reservationer som jag tycker är speciellt intressanta.
Jag börjar med den första reservationen i LU33. Vi socialdemokrater är för en fri marknad. Jag har svårt att förstå hur ett väl fungerande konsumentskydd kan minska konsumentmakten. Gemensamma och tydliga regler ökar i stället konsumentmakten och ger enskilda människor ett större inflytande. Det är bara starka konsumenter som kan och vågar ställa krav. Vi fortsätter med den tradition som den svenska konsumentpolitiken alltid haft i vårt välfärdssamhälle. Låt oss också komma ihåg att den svenska konsumentpolitiken har ett gott rykte internationellt.
Jag yrkar avslag på den reservationen.
Nästa reservation är nr 2, också från B-alliansen. Vårt nya konsumentpolitiska mål med sina tre delmål, som jag redan har sagt, täcker väl in den moderna konsumentpolitiken. Det tar upp det som kommer att bidra till en hållbar utveckling och en ökad välfärd. Regeringens strategi innehåller verktyg som ska användas för att uppnå målen. De målen är ett mer tillgängligt samhälle där alla kan leva trygga och hälsosamma liv samt delta som aktiva konsumenter. Ökad tillgänglighet för funktionshindrade, boende i glesbygd med flera kan skapas genom till exempel kommunal konsumentverksamhet.
Sedan går jag till frågan om Konsumentverket. Konsumentverket håller på att flytta till Karlstad, och i samband med det ses en del av verksamheten över. Redan i dag har Konsumentverket en bra verksamhet. Men den behöver hela tiden följas upp och ses över. Visst är det väldigt många nyanställda på Konsumentverket, och det innebär en hel del svårigheter. Men vi som sitter i Konsumentverkets styrelse, Martin Andreasson och jag, vet också att man har kommit väl till rätta med problemen, och det fungerar bra med flytten.
Vi vet från andra utlokaliseringar att det tar tid innan det blir bra och sätter sig. Men på sikt är det bra, och för regionalpolitiken måste det vara väldigt bra. Verkets webbplats är en mycket bra plats och har fått flera pris. Den bör fortsätta att utvecklas och vara en samlingsplats för information till konsumenter och vidareinformatörer. Det finns redan i dag en informationsservice på telefon. Den ska vi ha kvar, och den ska också utvecklas. Jag yrkar avslag också på den reservationen.
Sedan gäller det konsumentvägledning. En utredning som Konsumentvägledarnas förening har gjort visar att kommuninvånarna tycker att konsumentvägledarna gör ett bra jobb, men att de är svåra att få tag på. En konsumentvägledare säger: Det är viktigt att nå särskilt utsatta konsumenter, framför allt ungdomar, ekonomiskt svaga grupper, lågutbildade och medborgare med dåliga kunskaper i det svenska språket. Vi kanske mer borde fundera på hur vi ska utforma verksamheten för att bättre stödja dessa grupper.
PRO i Trollhättan har skapat en egen konsumentinformation som bemannas av två medlemmar som har en speciell kompetens. Den ena är en före detta konsumentvägledare, den andra är en facklig representant som har varit ansvarig för konsumentfrågor. De säger att de får många frågor om garantier, reklamations- och bytesrätt. De får informera om skuldsanering, bostadsbidrag, med mera. Det är viktigt att förbättra konsumenternas trygghet när de ska handla, för det är vad de har behov av.
Vi tycker att den kommunala konsumentvägledningen är en viktig del för att nå konsumentpolitikens mål. Verksamheten borde finnas på många fler platser än var den finns i dag så att alla kommuninvånare hade tillgång till vägledning. Det vore också bra om mindre kommuner kan dela en konsumentvägledning. I det här sammanhanget är det väldigt bra att man utvecklar telefonservicen på Konsumentverket. Då kan man avlasta med mycket rutinarbeten.
Det är i den uppsökande verksamheten man når de svaga grupperna. I den konsumentvägledning som fanns i Bergsjön i Göteborg, som är ett av våra riktigt invandrartäta områden, hade man mycket uppsökande verksamhet. Man vet att det gav ett väldigt gott resultat.
Nästa fråga gäller kunskapsuppbyggande. Det handlar om skola och konsumentpolitik. Skolan på grundskole- och gymnasienivå bör ge denna kunskap. Det sker i dag ofta i hem- och konsumentkunskap och i samhällskunskapen. I 21 år har jag motionerat i dessa frågor, med inte så gott resultat. Tyvärr gick det inte heller under den borgerliga majoritetsperioden. Vi som är särskilt intresserade av de frågorna får nog göra ytterligare en insats för att nå lite längre. Min förhoppning är att det ska ske en dag. Man ska också komma ihåg att det inte bara handlar om skolan, utan man kan också få information om konsumentfrågor via bildningsförbund, olika föreningar och medierna. Jag yrkar avslag även på denna reservation.
Sedan gäller det Moderaternas enskilda reservation om en lagkostnadskommission. Jag kan inte låta bli att kommentera den. Det är konstigt att man alltid talar om kostnader för konsumentvägledning. Hur vore det att vända på saken och tala om vinsten med konsumentvägledning? Det tycker jag att Moderaterna ska fundera på till nästa mandatperiod.
Nästa fråga gäller konsumenträtten inom offentlig verksamhet. Vi har haft uppe den frågan till debatt förut. Vi socialdemokrater vill i den offentliga verksamheten ha hög kvalitet och starkt brukarinflytande. Men vi vill inte blanda ihop detta med konsumentjänstlagen. Vi tycker inte att man kan jämföra skola och vård med tv-köp och skomakare. Det är inte samma sak.
Vi har i dag patientombudsman, patientnämnder, medborgarkontor och politikerjourer. Sedan har vi, som vi har i år den 17 september, allmänna val. Då kan man använda sig av det. Sedan tycker jag i och för sig att man ska se över lagstiftningen på den offentliga sektorn och förändra den.
Sedan har vi reservationen om prisinformation. Prisinformationen är en viktig del av konsumenträtten, tycker Folkpartiet, och det är bra. Men sedan kommer det: regelverket är dock för detaljrikt i vissa avseenden, och det gäller tydligen skyltningsreglerna. I Konkurrensutredningen som föregick lagen kan man läsa: "Konkurrenspolitiken verkar på flera olika plan, och de konkurrensfrämjande åtgärderna kan bestå dels av olika typer av ingrepp med stöd av konkurrenslagstiftningen, dels av information som ökar kunskapen hos de aktörer som är verksamma på den aktuella marknaden. För att marknadsekonomin ska fungera krävs välinformerade konsumenter." Vidare sägs: "Prisinformation i skyltfönster stärker avsevärt konsumenternas förutsättningar att göra väl underbyggda val." Det är en tolkning som vi socialdemokrater står bakom. Jag yrkar avslag också på den reservationen.
Nu ser jag att min talartid har runnit i väg. Jag avslutar därför mitt anförande. Tasso Stafilidis berörde reservation 32. Det kommer säkert repliker om den.
Detta är mitt sista anförande. Jag vill tacka för 21 år i riksdagen. Det har varit en alldeles fantastisk tid, både att få vara med och påverka politiken men också lärorikt och givande på många sätt. Jag vill rikta ett varmt tack till alla riksdagskamrater i alla partier i utskottet och i övrigt. Sedan vill jag inte minst rikta ett varmt tack till riksdagens underbara personal. Det gäller naturligtvis utskottet men också all annan personal som alltid ställer upp på ett fantastiskt sätt både i vardagen och i krissituationer, och det har det hunnit bli några under alla dessa år.
Det enda jag kan tycka är tråkigt är att detta är lagutskottets sista debatt. Det är både tråkigt och onödigt, för att uttrycka mig försiktigt. Hade alla i lagutskottet varit lika eniga i kammaren som i utskottet och röstat emot eller avstått hade det kunnat undvikas. Men sådant händer inte i den politiska världen som är så reglerad. Jag hoppas ändå att våra frågor, som är så viktiga för den enskilde medborgaren, ska få sitt berättigade utrymme i den fortsatta debatten. Tack för mig!