Fru talman! Först och främst tycker jag att det var intressant att Marianne Carlström i sitt anförande inte på något sätt kommenterade den övergripande kritiken mot att konsumentpolitiken håller på att laddas med en massa andra mål som handlar om att säga åt konsumenterna vad de ska välja.
Jag själv räknade upp en rad punkter i mitt anförande där jag tycker att konsumentpolitiken är inne på en farlig väg när man säger åt konsumenterna att de väljer fel. Jag tycker att det vore värdefullt om Marianne Carlström tog sig tid att kommentera detta.
Det andra jag vill ta upp är hur viktigt det är med konsumentvägledning. Där är vi fullständigt överens, både inom den borgerliga alliansen som ju utgör majoritetsalternativet inför årets val och den socialdemokratiska minoritetsregeringen. Men vi tycker att det är viktigt att peka på det ansvar som kommunerna själva har inom ramen för det kommunala självstyret. Det är inte vi här i riksdagen som ska bestämma ifall två kommuner ska samarbeta om en konsumentvägledare. Här finns det ett viktigt ansvar för kommunpolitikerna själva att ta.
Problemet är att Marianne Carlström talar om olika saker som är viktiga, men det kommer inga konkreta besked i propositionen. Marianne Carlström tog upp vad frivilligorganisationer kan göra, till exempel. Det kommer inte en enda krona mer i pengar till konsumentorganisationerna i propositionen. Det är ett rent nollsummespel.
Marianne Carlström säger att hon inte vill stärka möjligheten att tillämpa konsumenträtt på offentligt finansierad verksamhet. Låt oss för all del föra den juridiska diskussionen! Vilka andra sätt vill ni arbeta för, då? Vi i Folkpartiet lägger till exempel fram förslag om en stärkt omsorgsgaranti inom äldreomsorgen som fungerar offentligrättsligt och inte civilrättsligt. Den röstade ni ju också emot. Vad är det för konkreta besked som ni har? Det enda ni har är att rösta nej till alla de konkreta förslag som kommer från den borgerliga alliansen.