Fru talman! Fri- och rättighetsfrågorna är, det kan
man utan vidare konstatera, något av en demokratis
livsnerv. De rör de allra väsentligaste förutsättningar-
na för att en demokrati över huvud taget skall kunna
fungera.
För en konstitutionell demokrati är det alldeles gi-
vet att det är nödvändigt att sätta upp gränser för
makten. Makt kan missbrukas. Det har vi en rad ex-
empel på från historien. Vi skulle i det sammanhanget
också kunna visa exempel från vårt eget land. Det
finns alltid en risk för att olika gruppintressen kan
göra sig breda. För den sakens skull är det nödvändigt
att i förväg staka ut gränserna för hur man skall agera
i olika situationer.
Vi kan konstatera att det finns två olika områden
som man lägger tyngdpunkten på. Vi drar upp våra
ställningstaganden från litet olika synvinklar. Jag
skulle vilja säga att det för socialdemokratin alltid har
varit angeläget att slå vakt om kollektivet, om staten.
Det har fått gå före hänsynen till den enskilda männi-
skan. För oss på den andra kanten har det däremot
varit angeläget att slå vakt om individens rättigheter.
Man kan säga att det är det som konstituerar en rätts-
stat.
Vi inom Moderata samlingspartiet har oförtrutet
arbetat, och arbetar fortfarande, för att slå vakt om
vad vi anser vara några av fundamenten, nämligen
demokratin, rättsstaten och vår författning.
Det finns något som är genomgående här. Bo
Könberg tog upp det. Han sade att vid tidigare tillfäl-
len har socialdemokraterna avslagit alla motioner.
Han trodde inte särskilt mycket på framgång i dag
heller.
Detta är inget nytt. Det är så det alltid har varit.
Socialdemokraterna har alltid varit tröga när det har
gällt att anamma nya idéer. De är alltid negativa till en
början. Det blir fråga om utdragna kompromisser och
sedan ett starkt opinionstryck. Men då får vi så små-
ningom också med oss socialdemokraterna i en del av
de här sammanhangen.
Vi kan se att fri- och rättighetskatalogen inte är
något som har gamla anor i vårt land. I vår gamla
författning, 1809 års författning, var det egentligen
bara den gamla 16 § i 1809 års regeringsform. Den
kunde i sin tur sägas ha sina anor tillbaka till medelti-
den, till de medeltida kungaförsäkringarna. Det var
egentligen det enda som fanns av garanti för fri- och
rättigheter.
Initiativet togs sedan från moderat sida till det som
så småningom blev fri- och rättighetsreformen 1976.
Därefter kunde vi driva på och få igenom nya land-
vinningar. Lagprövningsrätten är inskriven i rege-
ringsformen sedan 1980. Vi uppnådde en förlängd
valperiod och också i alla fall början till ett personval.
Yttrandefrihetsgrundlagen har sett dagens ljus. Vi
kunde också glädja oss åt att mediemonopolet avskaf-
fades 1993.
Ett annat stort mål som vi hade satt upp var att få
Europakonventionen för de mänskliga fri- och rättig-
heterna inkorporerad med den svenska lagstiftningen.
Så har skett. Vi kan också se att rätten till ersättningar
vid expropriationer preciserades vid de senaste
grundlagsändringarna.
Det har alltså hänt en hel del. Stegvis har vi kun-
nat bygga upp ett allt säkrare skydd för den enskilda
medborgaren. Men det betyder inte att det är bra som
det är. Det är mycket som återstår att göra. Det gäller
att än starkare förhindra kränkningar av den enskildes
rätt från statens sida.
Under senare tid har vi kunnat se hur vi i flera oli-
ka fall har haft en lagstiftning som har varit tveksam
från grundlagssynpunkt och från rättssynpunkt. Låt
mig ta några exempel. Stiftelselagen mot de fria
forskningsstiftelserna var ganska skandalös i hela sin
uppläggning. Den förtida avvecklingen av kärnkraft-
verket i Barsebäck är inte heller ett arbete som kan
sägas leva upp till de krav som man har rätt att ställa i
de här sammanhangen. Det dråpslag som drabbade
landets änkor i och med att folkpensionsdelen skulle
räknas av mot annan inkomst var ett avtalsbrott. So-
cialdemokraterna och Centern svek också en överens-
kommelse med de andra partierna som hade tio år på
nacken.
Vi kan naturligtvis också säga att fastighetsskatten
i sin nuvarande otillständiga utformning har blivit ett
exempel som påminner om en retroaktiv skattelag-
stiftning. Ägarna till de fastigheter som nu drabbas
kunde på intet sätt förutse att de så småningom kanske
t.o.m. skulle tvingas bort från gård och grund till följd
av denna skattebelastning.
Det gäller alltså att skydda minoriteter på olika
sätt. Hur skall man göra det? Det finns två klassiska
exempel som brukar användas. Det ena är skydd ge-
nom folkomröstningar, dvs. möjligheter till folkom-
röstningar i olika sammanhang. Vi har den danska
modellen. Det har vi diskuterat tidigare i år i kamma-
ren. Också det finns med i vår stora partimotion om
medborgarrätt och demokrati.
Ett annat sätt att gå till väga är att använda sig av
kvalificerade majoriteter, i synnerhet när det gäller
begränsningar av fri- och rättigheter för de enskilda
medborgarna. Ett av de krav som vi ställer i dag är att
man närmare bör utreda kravet på en kvalificerad
majoritet vid just begränsningar av fri- och rättigheter.
I dag har vi en möjlighet för tio ledamöter att kräva
att en sådan begränsning skall vila i tolv månader.
Men detta är enligt vårt förmenande inte tillräckligt.
Här skulle man kunna resa krav just på kvalificerad
majoritet. Om den sedan skall vara två tredjedelar, tre
fjärdedelar eller hur man nu vill ha det tål att diskute-
ra. Men det är en sak som borde utredas närmare.
Bo Könberg har redan talat om kraven på ett
grundlagsskydd för den negativa föreningsfriheten.
Det behöver jag alltså inte gå närmare in på.
Men det finns naturligtvis andra områden där det
behöver göras insatser, där vi behöver en grundlag-
stiftning för att kunna garantera medborgarna vad som
brukar kallas för fasta spelregler i det vardagliga livet.
Här gäller det att värna om avtalsfriheten. Det är en
av de mekanismer som är utslagsgivande för att vår
demokrati skall kunna fungera. Det gäller att få ett
skydd mot generalklausuler och annan lagstiftning
som man inte kan förutse i förväg. Det gäller att för-
stärka skyddet mot en retroaktiv skattelagstiftning.
Över huvud taget handlar det om att åstadkomma ett
starkare skydd för de enskilda medborgarnas rättssä-
kerhet.
Fru talman! Detta är något som vi inte kommer
ifrån. Vi finns nu också med i Europeiska unionen
som har hunnit längre än Sverige när det gäller skyd-
det för de enskilda medborgarna. Där kan vi haka på,
men vi skall kanske inte nöja oss med att hänvisa till
Europakonventionens regler. I många av de här fallen
skall vi också kunna införliva detta med 2 kap. i vår
regeringsform.
Fru talman! Mot den här bakgrunden yrkar jag bi-
fall till reservationerna 2 och 5. Reservation 5 handlar
framför allt om kravet på ett skydd för den negativa
föreningsfriheten. I reservation 2 tar vi upp kontentan
av de krav som finns i vår partimotion om medborgar-
rätt och demokrati i de moment som behandlas i det
här betänkandet.