Fru talman! Man kan fråga sig vilka åsikter män-
niskor får ha i en demokratisk rättsstat utan att bli
förföljda av staten. Det finns i nästan alla länder nå-
gonstans gränser för vilka åsikter som kan accepteras
och också föras till torgs. Men i väldigt många länder
som kallar sig demokratiska rättsstater finns det också
blinda fläckar, som har med den här saken att göra.
Det visar sig att demokratiska stater har förföljt grup-
per inom landet på ett sätt som är helt oacceptabelt.
Det har skett också i Sverige.
Det senaste året har vi haft en ganska intensiv de-
batt i det här landet kring just åsiktsregistrering. Det
har kommit fram på flera sätt att den åsiktsregistrering
som har bedrivits i Sverige knappast kan ha varit
förenlig med de stadganden som finns i grundlagen
om förbud mot just åsiktsregistrering. Den svenska
regeringen har t.o.m. erkänt det i ett fall, i Torsten
Leander-fallet, att man har gått för långt och också
varit villig att betala någon form av skadestånd.
Redan tidigt under den här debatten framgick det
att Norge visade vägen. I Norge fanns det en majoritet
i Stortinget som vågade ta beslut om att försöka göra
rent hus i den här frågan, att försöka gräva fram de
mörkerrester som fanns kvar från kalla kriget och
varma kriget, ända sedan andra världskriget, i det som
kan rubriceras som olika former av åsiktsregistrering
eller förföljelse av medborgarna utifrån vilka åsikter
som de har haft och drivit.
Det är bakgrunden till att vi i Miljöpartiet bestäm-
de oss för att skriva en motion om att också i Sverige
genomföra en sådan här s.k. Lundkommission, för att
få fram sanningen, för att få människor att under ed
berätta vad som har hänt, för att vi skall kunna ta
ställning till alla de historier som går och alla rykten
som sprids, för att vi skall kunna veta vad som verkli-
gen har hänt, för att få slut på ryktesspridningen,
kunna gå vidare och få bort den blinda fläcken från
den rättsstat som vi ändå påstår att Sverige är.
Tyvärr har behandlingen av den här motionen i
konstitutionsutskottet inte blivit så välvillig som jag
hade hoppats. Majoriteten av framför allt socialdemo-
krater och moderater men också centerpartister vill
fortsätta att mörka och gömma undan sanningen. Det
är uppenbart att de rykten och historier som går ändå
är bättre än att hela sanningen kommer fram. Det är
den bedömning som man uppenbarligen gör. Jag
tycker att den bedömningen är förskräckande.
Samtidigt med behandlingen av vår motion i
konstitutionsutskottet har vi påbörjat en granskning
som gäller åtminstone delar av den svenska åsiktsre-
gistrering och förföljelse av oliktänkande som har
skett utifrån statliga direktiv. Vi har börjat en sådan
granskning i KU. Det har handlat om de hemliga
direktiv som regeringen har utfärdat till säpo och som
ger säpo rätt att registrera, kontrollera och förfölja
medborgare i Sverige.
Jag skall inte, vilket inte heller tidigare talare
gjort, gå in på några detaljer om vad detta har lett till.
Vi skall alldeles snart justera det betänkandet i konsti-
tutionsutskottet. Jag kan bara säga att jag tycker att
den granskning vi har haft hittills har varit väldigt
begränsad. Det har rört sig om åren mellan mitten på
70-talet fram till i dag. Den har rört en liten del av den
åsiktsregistrering som vi har behandlat. Jag tycker
ändå att det är uppenbart att den svenska grundlagen
inte har räckt till för att stoppa en omfattande åsikts-
registrering. Det har skett en åsiktsregistrering i strid
med svensk grundlag i stor omfattning.
Det är väldigt tragiskt att konstatera, men det läg-
ger ännu större kraft bakom kravet på att vi faktiskt
skall göra en ordentlig heltäckande undersökning av
vad som har hänt under efterkrigstiden på detta områ-
de. Vi skall gräva fram allting, och vi skall göra det
genom en parlamentarisk oberoende kommission som
får mycket stora befogenheter.
Den skamfläck som finns på detta område måste
någon gång granskas. Vi måste försöka komma vida-
re. Jag har så svårt att förstå hur särskilt den svenska
socialdemokratin kan fortsätta att förhala och förhind-
ra insyn och stoppa en ordentlig granskning av detta
område. De som rimligtvis drabbas mest politiskt av
att frågan aldrig läggs åt sidan är ju socialdemokra-
terna själva.
Det gäller alltså en motion från Miljöpartiet som
vi har skrivit en reservation kring. Det är reservation
nr 6. Också Folkpartiet och Vänstern har stött den
reservationen, eller snarare kravet på en s.k. Lund-
kommission.
Det finns också en annan stor fråga i detta betän-
kande. Det gäller skyddet för homosexuella. Homo-
sexuella är en grupp som har varit förföljd under
århundraden. Det är en grupp som mycket tydligt
pekats ut av vissa som onaturlig, oacceptabel och
vidrig. Man har sagt att det är människor som inte hör
hemma hos oss. Den attityden får vi inte understödja.
Den systematiska hets som finns mot homosexuella
måste vi reagera mot i Sveriges riksdag.
Hetsen leder till våld. Om vi inte ger klart besked
om att hetsen är oacceptabel stöder vi indirekt också
våldet, därför att det är svårt att komma åt när det sker
i mörkret och människor springer undan. Vi måste
försöka alla vägar för att förhindra den förföljelse av
homosexuella som pågår än i dag här i Sverige av
framför allt nazistiska grupper.
Jag tycker att de argument som har anvisats för att
vi skall vänta och se och låta bli att genomföra en
utvidgning av lagen om hets mot folkgrupp har varit
väldigt tunna i ganska många år. Det är svårt att se var
den sakliga grunden för att förhindra en förändring
egentligen finns.
Jag tycker också att det är dags att införa ett för-
bud mot diskriminering mot homosexuella i grundla-
gen, och en lag mot diskriminering av homosexuella i
arbetslivet. Dessa förändringar skulle sammantaget
vara en rejäl markering för att få en förändring och ett
starkare skydd för de homosexuella.
Jag vill bara påminna om att en enhällig utredning
redan 1984, alltså för 14 år sedan, sade att det är dags
att införa ett lagskydd för de homosexuella när det
gäller lagen om hets mot folkgrupp. Ännu har ingen-
ting hänt. Det är pinsamt och svagt att det parlamen-
tariska systemet inte vågar eller orkar göra någonting
här.
Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till reserva-
tionerna 3, 4 och 6.