Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Fri- och rättighetsfrågor

PETER ERIKSSON (mp), 1998-05-06 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Man kan fråga sig vilka åsikter män-

niskor får ha i en demokratisk rättsstat utan att bli

förföljda av staten. Det finns i nästan alla länder nå-

gonstans gränser för vilka åsikter som kan accepteras

och också föras till torgs. Men i väldigt många länder

som kallar sig demokratiska rättsstater finns det också

blinda fläckar, som har med den här saken att göra.

Det visar sig att demokratiska stater har förföljt grup-

per inom landet på ett sätt som är helt oacceptabelt.

Det har skett också i Sverige.

Det senaste året har vi haft en ganska intensiv de-

batt i det här landet kring just åsiktsregistrering. Det

har kommit fram på flera sätt att den åsiktsregistrering

som har bedrivits i Sverige knappast kan ha varit

förenlig med de stadganden som finns i grundlagen

om förbud mot just åsiktsregistrering. Den svenska

regeringen har t.o.m. erkänt det i ett fall, i Torsten

Leander-fallet, att man har gått för långt och också

varit villig att betala någon form av skadestånd.

Redan tidigt under den här debatten framgick det

att Norge visade vägen. I Norge fanns det en majoritet

i Stortinget som vågade ta beslut om att försöka göra

rent hus i den här frågan, att försöka gräva fram de

mörkerrester som fanns kvar från kalla kriget och

varma kriget, ända sedan andra världskriget, i det som

kan rubriceras som olika former av åsiktsregistrering

eller förföljelse av medborgarna utifrån vilka åsikter

som de har haft och drivit.

Det är bakgrunden till att vi i Miljöpartiet bestäm-

de oss för att skriva en motion om att också i Sverige

genomföra en sådan här s.k. Lundkommission, för att

få fram sanningen, för att få människor att under ed

berätta vad som har hänt, för att vi skall kunna ta

ställning till alla de historier som går och alla rykten

som sprids, för att vi skall kunna veta vad som verkli-

gen har hänt, för att få slut på ryktesspridningen,

kunna gå vidare och få bort den blinda fläcken från

den rättsstat som vi ändå påstår att Sverige är.

Tyvärr har behandlingen av den här motionen i

konstitutionsutskottet inte blivit så välvillig som jag

hade hoppats. Majoriteten av framför allt socialdemo-

krater och moderater men också centerpartister vill

fortsätta att mörka och gömma undan sanningen. Det

är uppenbart att de rykten och historier som går ändå

är bättre än att hela sanningen kommer fram. Det är

den bedömning som man uppenbarligen gör. Jag

tycker att den bedömningen är förskräckande.

Samtidigt med behandlingen av vår motion i

konstitutionsutskottet har vi påbörjat en granskning

som gäller åtminstone delar av den svenska åsiktsre-

gistrering och förföljelse av oliktänkande som har

skett utifrån statliga direktiv. Vi har börjat en sådan

granskning i KU. Det har handlat om de hemliga

direktiv som regeringen har utfärdat till säpo och som

ger säpo rätt att registrera, kontrollera och förfölja

medborgare i Sverige.

Jag skall inte, vilket inte heller tidigare talare

gjort, gå in på några detaljer om vad detta har lett till.

Vi skall alldeles snart justera det betänkandet i konsti-

tutionsutskottet. Jag kan bara säga att jag tycker att

den granskning vi har haft hittills har varit väldigt

begränsad. Det har rört sig om åren mellan mitten på

70-talet fram till i dag. Den har rört en liten del av den

åsiktsregistrering som vi har behandlat. Jag tycker

ändå att det är uppenbart att den svenska grundlagen

inte har räckt till för att stoppa en omfattande åsikts-

registrering. Det har skett en åsiktsregistrering i strid

med svensk grundlag i stor omfattning.

Det är väldigt tragiskt att konstatera, men det läg-

ger ännu större kraft bakom kravet på att vi faktiskt

skall göra en ordentlig heltäckande undersökning av

vad som har hänt under efterkrigstiden på detta områ-

de. Vi skall gräva fram allting, och vi skall göra det

genom en parlamentarisk oberoende kommission som

får mycket stora befogenheter.

Den skamfläck som finns på detta område måste

någon gång granskas. Vi måste försöka komma vida-

re. Jag har så svårt att förstå hur särskilt den svenska

socialdemokratin kan fortsätta att förhala och förhind-

ra insyn och stoppa en ordentlig granskning av detta

område. De som rimligtvis drabbas mest politiskt av

att frågan aldrig läggs åt sidan är ju socialdemokra-

terna själva.

Det gäller alltså en motion från Miljöpartiet som

vi har skrivit en reservation kring. Det är reservation

nr 6. Också Folkpartiet och Vänstern har stött den

reservationen, eller snarare kravet på en s.k. Lund-

kommission.

Det finns också en annan stor fråga i detta betän-

kande. Det gäller skyddet för homosexuella. Homo-

sexuella är en grupp som har varit förföljd under

århundraden. Det är en grupp som mycket tydligt

pekats ut av vissa som onaturlig, oacceptabel och

vidrig. Man har sagt att det är människor som inte hör

hemma hos oss. Den attityden får vi inte understödja.

Den systematiska hets som finns mot homosexuella

måste vi reagera mot i Sveriges riksdag.

Hetsen leder till våld. Om vi inte ger klart besked

om att hetsen är oacceptabel stöder vi indirekt också

våldet, därför att det är svårt att komma åt när det sker

i mörkret och människor springer undan. Vi måste

försöka alla vägar för att förhindra den förföljelse av

homosexuella som pågår än i dag här i Sverige av

framför allt nazistiska grupper.

Jag tycker att de argument som har anvisats för att

vi skall vänta och se och låta bli att genomföra en

utvidgning av lagen om hets mot folkgrupp har varit

väldigt tunna i ganska många år. Det är svårt att se var

den sakliga grunden för att förhindra en förändring

egentligen finns.

Jag tycker också att det är dags att införa ett för-

bud mot diskriminering mot homosexuella i grundla-

gen, och en lag mot diskriminering av homosexuella i

arbetslivet. Dessa förändringar skulle sammantaget

vara en rejäl markering för att få en förändring och ett

starkare skydd för de homosexuella.

Jag vill bara påminna om att en enhällig utredning

redan 1984, alltså för 14 år sedan, sade att det är dags

att införa ett lagskydd för de homosexuella när det

gäller lagen om hets mot folkgrupp. Ännu har ingen-

ting hänt. Det är pinsamt och svagt att det parlamen-

tariska systemet inte vågar eller orkar göra någonting

här.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till reserva-

tionerna 3, 4 och 6.

Debatten

Hämtad sida: 34

34 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

PETER ERIKSSON (mp): Fri- och rättighetsfrågor (1998-05-06) — PRESS0