Fru talman! Jag försökte i mitt första inlägg att
tala om vad grundlagarna och regeringsformen skall
vara till för. De skall ge normgivaren, riksdagen,
spelregler att verka efter. Här har nu riksdagen under
ett antal år dels sett till att vi har fått en lag om part-
nerskap, dels sett till att tre väldigt viktiga utredningar
har kommit till - en om rätten att adoptera barn, en
om diskriminering i arbetslivet och en om diskrimi-
nering av och hets mot homosexuella. Riksdagen har
alltså uppfyllt vad regeringsformen skulle innehålla
om man skrev in att de homosexuella skulle ha ett
särskilt skydd. Detta behövs nu inte, eftersom riksda-
gen har gått före med exempel på att man faktiskt vill
agera för de homosexuellas situation.
Riksdagen är absolut opinionsbildare på den här
punkten. Det ställe i samhället där opinionsbildningen
behövs är ute bland vanliga människor, där fördomar-
na fortfarande är många och kan vara tröga att få bort.
Detta skulle kunna vara en viktig sak för oss riksdags-
ledamöter att vara ute och agitera för, i stället för att
vilja ha in en ändring i regeringsformen som jag be-
dömer skulle vara ett slag i luften i den här situatio-
nen.