Fru talman! Vi skall nu diskutera ett antal motio-
ner som har anknytning till fri- och rättighetsområdet.
Utskottet har avstyrkt samtliga motioner. När vi se-
nast diskuterade ett KU-betänkande, vilket bl.a.
handlade om kommunal demokrati, kunde jag göra
samma konstaterande, dvs. att utskottet hade avstyrkt
samtliga motioner. Jag dristade mig då att också på-
minna om att socialdemokraterna hade instämt i alla
avstyrkandena och att man uppenbarligen ansåg att
det stod väl till på området eftersom inga motioner
behövde tillstyrkas. Flera av de socialdemokratiska
talarna uppfattade det som att jag raljerade med soci-
aldemokraternas inställning till samhällsfrågor. Jag
löper förstås en viss risk när jag nu påminner om att
det även i det här ärendet tycks vara så att det är väl
beställt på områdena i fråga men jag tar risken att bli
beskylld för att raljera.
Jag yrkar bifall till två av de reservationer som
finns fogade till betänkandet och som vi i Folkpartiet
står bakom - dock står jag förstås bakom alla reser-
vationer som vi i Folkpartiet har undertecknat. Det
gäller reservation 4, som handlar om hets mot homo-
sexuella och som Folkpartiet, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har avlämnat. Vidare gäller det reserva-
tion 6, som handlar om åsiktsregistrering och som
nyss nämnda partier står bakom.
Fri- och rättighetsfrågorna har diskuterats under
en lång tid i vårt land och kanske allra häftigast under
1970-talet, då det under en lång fas fördes en debatt
om huruvida det behövdes ytterligare ett skydd i
grundlagen, utöver det allmänna skydd mot övergrepp
som, förstås, demokratin kan anses utgöra. Den dis-
kussionen, får man väl ändå säga, landade i att vi fick
en bred enighet, inte minst i anslutning till Rättighets-
skyddsutredningen, om att se till att det blev en
skärpning av de regler i grundlagen som hade att göra
med hur vi begränsar fri- och rättigheter. Lagpröv-
ningens roll reglerades för första gången. Ett visst
skydd mot retroaktiv skattelagstiftning infördes, och
sättet att stifta grundlag ändrades så att det skulle bli
svårare att ändra i grundlagarna m.m.
Det har även skett förändringar under 90-talet i
samband med den fri- och rättighetskommitté som
1993 avlämnade ett betänkande under ledning av
Petri. Vi har också beslutat att i svensk lagstiftning
inkorporera den Europarådskonvention om de
mänskliga rättigheterna som Sverige sedan länge har
stått bakom och skrivit på. Då är frågan om det finns
anledning att gå vidare. Några av de frågor som det
finns anledning att gå vidare med behandlas i dagens
betänkande.
Jag tänkte, fru talman, i all korthet nämna de fyra
huvudområden som berörs i dagens betänkande. Jag
tänkte börja med frågan om åsiktsregistreringen. Det
finns ett par motioner som tar upp just den frågan och
yrkar på att vi skall få till stånd en kommission. Den
skulle få i uppdrag att på ungefär samma vis som har
skett i Norge gå igenom hur vi i Sverige har hanterat
den här svåra frågan. Det handlar om hur man i en
demokrati skall skydda sig mot dem som vill omstörta
demokratin med våld utan att träda grundlagsförbud
mot att registrera människor enbart på grund av poli-
tisk åsikt förnär.
Tyvärr har det gått som det har gjort hittills under
det gångna riksdagsåret vad gäller det här förslaget.
Det har inte gått att få någon majoritet i riksdagen.
Regeringen kommer var och varannan månad med
nya förslag och nya grupper som skall utreda den här
frågan. Det gör man i akt och mening för att komma
bort från frågan om att få en sammanhängande ge-
nomlysning i form av en kommission som sysslar med
detta och som får speciella befogenheter att lyfta
tystnadsplikter och höra personer som har något att
redovisa på ett mer effektivt sätt.
Sedan har man fortsatt att sprida ut det här på ett
antal områden, och tyvärr har en majoritet i konstitu-
tionsutskottet instämt i detta. Jag vill som jag nämnde,
fru talman, yrka bifall till den reservation som har att
göra med de här två motionerna, alltså reservation
nr 6. Enligt den skall det uttalas att vi bör få till stånd
en sådan här kommission. Jag får väl erkänna att jag
inte har så stor förhoppning om att just under denna
debatt omvända exempelvis socialdemokrater och
moderater till insikten om behovet av en sådan här
kommission. Vi kommer att återkomma till frågan i
andra sammanhang om det blir så illa att vi förlorar i
dag.
Ett annat ämnesområde som är uppe i betänkandet
och som har diskuterats många gånger genom årens
lopp är frågan om huruvida vi skall ha ett skydd för
den negativa föreningsfriheten, dvs. rätten att inte
behöva tillhöra en förening. Vi har förstås sedan länge
ett skydd i vår demokrati för att man har rätt att sluta
sig samman i olika organisationer för att främja in-
tressen. Det kan vara politiska, religiösa, kulturella
eller fackliga intressen. Men vi har egentligen aldrig
på riktigt haft ett lagskydd mot tvånget att tillhöra en
organisation.
Frågan har som sagt var diskuterats ett antal gång-
er. Det som nu, tycker jag, sedan några år tillbaka gör
att saken hamnat i ett delvis annat läge, är att den
europeiska domstolen tolkar Europarådskonventio-
nens bestämmelser om föreningsfrihet som att den
även gäller den negativa föreningsfriheten. Då är
frågan om vi skall fortsätta med ett läge där utslaget
från domstolen om tolkningen av Europarådskonven-
tionen, som ju som sagt numera är en del av svensk
lagstiftning, skall vara det som reglerar frågan i Sve-
rige eller om vi skall ta itu med det här och klargöra
vilka förhållanden som gäller i vårt land.
Vi har för vår del anslutit oss till en motion som
har lagts fram från moderat håll. Det betyder inte att
vi ansluter oss till varje ord och varje resonemang i
texten. Men vi har anslutit oss till yrkandet om att det
bör ske en grundlagsreglering av frågan om den ne-
gativa föreningsfriheten.
En tredje fråga som belyses i betänkandet och i
olika motionsförslag är frågan om organisationers
brottslighet. Där har vi ju i Sverige gång på gång gjort
den bedömningen att vi inte skall hantera problem
som har att göra med organisationers brottslighet av
olika slag genom att i huvudsak förbjuda organisatio-
nerna som sådana. Det är beteenden av olika slag som
kan förbjudas. Framför allt hade vi för några år sedan
debatten om rasistiska organisationer och om det var
rimligt att förbjuda dessa.
Denna fråga är nu uppe bl.a. på grund av diskus-
sioner på europeisk nivå. Det finns olika rekommen-
dationer i fråga om rent kriminella organisationer och
om hur det är med aktiv medverkan i dessa organisa-
tioner, hur det skall hanteras juridiskt. Där har man
från svenskt håll i samband med de europeiska dis-
kussionerna markerat att en sådan kriminalisering
måste ta sin utgångspunkt i hur vi brukar hantera
frågorna i vårt land. Hittills har man från svenskt
juridiskt håll bedömt att den senaste gemensamma
ståndpunkten i frågan är sådan att det går att hantera
det här med vanlig svensk teknik på området.
Jag tycker för min del, och utskottet har väl också
gjort den bedömningen, att det här är relativt väl av-
vägt. Vi ser fram emot de förslag som kan komma för
att uppfylla dessa kriterier.
Den fjärde och sista fråga som jag tänkte ta upp i
dag är frågan om hur vi skall kunna använda lagstift-
ningsmakten för att skydda homosexuella mot hets
och diskriminering. Även den frågan har diskuterats
länge, bl.a. utförligt i förra årets debatt med anknyt-
ning till fri- och rättighetsfrågorna. Tyvärr gick det då
inte att få gehör för att vi borde ändra i lagstiftningen
så att också de homosexuella skyddas mot de grupper
- ofta nazistiska eller fascistiska - som ger sig på dem
på samma vis som de ger sig på människor som är
judar eller som är misshagliga för dem på något annat
vis.
Vi tycker från Folkpartiets sida att det finns alla
skäl i världen att se till att frågan regleras i samband
med hets mot folkgrupp. Vi har också ställt oss bak-
om en annan reservation, men jag nöjer mig i den här
debatten med att peka på möjligheten för alla som vill
att ansluta sig till den reservation som innebär att vi i
lagen om hets mot folkgrupp skulle kunna ta in även
de homosexuella.
Jag hoppas att vi kan få en debatt, och gärna en
anslutning, från socialdemokratiskt håll. Jag ser fram
emot att höra hur Catarina Rönnung skall argumentera
för att man inte skall göra det här ställningstagandet i
dag och skicka med det till den utredning som är på
gång.
Fru talman! Jag yrkar som sagt bifall till två av re-
servationerna, men jag står också bakom de övriga
som vi har lagt fram.