Herr talman! Jag skulle vilja ta upp ett krav som vi
har i motion K306. Jag vill yrka bifall till det kravet
på en utredning om rätten till liv. Det förekommer ett
liknande krav också i en annan motion, men där är det
mer direkt. Så jag håller mig till att yrka bifall till
denna motion.
Sedan vill jag också säga att vi stöder reservation
6 om åsiktsregistrering. Det skall jag däremot inte
dröja kvar vid eftersom många redan utförligt har talat
om det.
Regeringsformen 1 kap. 2 § innehåller en rad mål-
sättningsstadganden. De är inte till sin karaktär rätts-
ligt bindande föreskrifter som man kan använda som
utgångspunkt för rättsliga krav gentemot det allmän-
na.
Detta betyder inte att de är mindre viktiga. Det vä-
sentliga med de här skrivningarna är att ålägga det
allmänna att positivt verka för att den ifrågavarande
rättigheten skyddas, främjas och i största möjliga
utsträckning förverkligas. Man kan alltså säga att de
här stadgandena är utformade som ett slags värdeori-
entering och att de anger regeringsformens människo-
syn även om de inte har direkt rättsliga effekter. De
anger den ram som utgör grunden för samhällsbild-
ningen. På så sätt bidrar regeringsformen i etiköver-
föringen till medborgarna.
Rätten till mänskligt liv är av den karaktären att
det borde åligga det allmänna att positivt verka för att
den rättigheten skall skyddas, främjas och i största
möjliga utsträckning förverkligas.
Fri- och rättighetskommittén konstaterade i sitt
betänkande SOU 1993:40 att "den mest grundläggan-
de av de mänskliga rättigheterna är rätten till liv". Det
kan förefalla litet underligt att kommittén trots detta
avvisade tanken på att införa ett stadgande om detta i
den svenska grundlagen. Det skulle alltså inte finnas
utrymme i svensk grundlag för den viktigaste mänsk-
liga rättigheten.
Kommittén angav som enda skäl mot ett grund-
lagsstadgande att befintlig lagstiftning väl motsvarar
de krav som kan ställas i en rättsstat. Det kan man
kanske säga är ett intressant konstaterande, och man
kan fråga vilken lagstiftning det är som åsyftas.
Enligt kristdemokratiskt synsätt är inte de här
ståndpunkterna helt logiskt förenliga. Vi menar att en
direkt lagstiftning om rätten till liv rent allmänt inte
finns. Nu har vi införlivat konventioner där den är
uttryckt, men den finns inte direkt i den svenska
grundlagen. Vi menar att det vore väldigt viktigt att
rätten till liv, som är den mest grundläggande mänsk-
liga rättigheten, också finns med där.
Nu har ju också Europakonventionen införlivats,
och där framstår detta som en mycket viktig rättighet.
Det gör det också i FN:s universella förklaring om de
mänskliga rättigheterna, såväl som i FN:s internatio-
nella konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter.
Det var faktiskt ett antal tunga remissinstanser
som stödde en grundlagsfäst rätt till liv. Det var några
remissinstanser som direkt tillstyrkte något av den
kristdemokratiska reservantens två alternativ. Det var
t.ex. Sveriges advokatsamfund, ärkebiskopen, Sveri-
ges Kristna Råd och Sveriges Frikyrkosamråd, Ka-
tolska Biskopsämbetet och Justitia et Pax. Även and-
ra, Svea hovrätt, Länsrätten i Stockholms län och
Kammarrätten, ville ha en utredning om hur man
skulle kunna utforma en sådan rättighet i grundlagen.
Men regeringens behandling av betänkandet ledde
inte till någon åtgärd på det här området.
Vi kristdemokrater menar ändå att den mest
grundläggande mänskliga rättigheten, nämligen rätten
till liv, bör ingå i regeringsformens värdeorientering.
Därför föreslår vi ett tillägg till regeringsformens
1 kap. 2 §. Där står nu:
"Den offentliga makten skall utövas med respekt
för alla människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet."
Där vill vi föra in: "Den offentliga makten skall
utövas med respekt för människolivets okränkbarhet,
alla människors lika värde och för den enskilda män-
niskans frihet och värdighet."
Därför yrkar jag bifall till den här motionens krav.