Fru talman! Jag tycker inte att vi skall underskatta
vårt eget arbete, vad riksdagen uttalar och vad konsti-
tutionsutskottet säger i sina motivuttalanden. Vi säger
att det är viktigt att samhället på alla sätt motverkar
att homosexuella personer diskrimineras. Det är väl
en vägledning för underlydande myndigheter att ta åt
sig. Vi säger att de homosexuella alltjämt är en utsatt
grupp, trots att toleransen har ökat i samhället, och att
det därför finns goda skäl att ge de homosexuella ett
bättre lagskydd. Det är riksdagen som står bakom de
här motivuttalandena, som jag tycker är starka och
tillräckliga.
När det sedan gäller Säkerhetspolisens göranden
och låtanden behöver det naturligtvis inte vara en
svaghet att de utreds med litet olika vinklingar på tre
olika ställen. Jag är väldigt benägen att tro att man i
en rättsstat aldrig i längden kan dölja sanningen om
missförhållanden som har ägt rum. Missförhållandena
kan ha sina skäl - de kan ha ägt rum under olika faser
av det kalla kriget. Därför är den historiska belys-
ningen av det här skeendet ytterligt intressant. Även
om man i nutid kan fördöma vad som har skett är en
historisk nyansering här på sin plats.