Fru talman! Som jag sade inledningsvis kan man se på barnfattigdom på olika sätt, och man kan mäta den på olika håll. I Sverige har vi en mycket jämlik inkomstspridning. Enligt OECD är vi, om man räknar in alla välfärdssektorer, det mest jämlika landet när det gäller inkomstspridning. Det står också helt klart att i absoluta tal, det vill säga att man har en skälig levnadsnivå, har antalet barn som fått det betydligt bättre ökat.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi fortsätter detta arbete, och om vi ska uppnå detta delmål enligt barnkonventionen gäller det att det skapas jobb, jobb, jobb.
Mig veterligen säger ni nej till den lägre arbetsgivaravgiften för unga, till krogmomsen och delvis även till RUT-avdraget. Detta är reformer som gör att människor som står mycket långt från arbetsmarknaden kommer in på den, men dessa reformer säger ni nej till. Jag har mycket svårt att förstå det, eftersom forskningen visar att det är jobb, jobb, jobb som behövs. Att ni är emot och vill förhindra sådana reformer som faktiskt gör att människor kommer in i arbete, inte minst våra nya svenskar, har jag mycket svårt att förstå. Jag tycker fortfarande att ni sviker dessa människor som verkligen vill in på arbetsmarknaden. Ett arbete som gör att man kan försörja sig utan försörjningsstöd ger en trygghet i den egna vardagen. Det säger ni nej till.