Fru talman! Jag tycker att det är synd att man överlämnar det till kommunerna, för det har visat sig att lite mer än hälften av kommunerna inte erbjuder den servicen. Jag tycker att det är en rättighet som man skulle kunna ta upp på nationell nivå. Vi har ju rätten till barnomsorg annars.
Sedan funderar jag på glasögon till barn. Det diskuterades här förut. Om man har andra funktionsnedsättningar, som att man hör dåligt eller behöver andra hjälpmedel, är det ingen som säger att man ska köpa och betala dem helt själv. För mig är det egentligen en gåta att glasögon till barn, som behöver dem för sin utveckling och för att kunna funka i skolan, är något som föräldrarna plötsligt ska betala.
Vi vet att ungar leker och att glasögon kan gå sönder. Alla vill ju inte heller gå till socialkontoret. I stället försöker man gneta ihop pengarna tills man har dem, och barnet får klara sig med glasögon som inte funkar.
Jag tycker att det borde vara självklart att barn skulle kunna få glasögon och inte behöva ha svårt att hänga med i skolan och svårt att se verkligheten klart därför att deras föräldrar har ont om pengar. Den frågan skulle jag vilja ställa till dig tillsammans med den tidigare.
Dessutom är det något jag undrar över när det gäller den borgerliga politiken. Jag är överens med er om att man ska försöka få jobb och att jobbskapande åtgärder ska vidtas. Men om ett barn har föräldrar som är sjuka länge eller har föräldrar som ingår bland de långtidsarbetslösa, som har blivit dubbelt så många de senaste åren, ska inte barnet då kunna leva på en vettig nivå? Är det rimligt att många till exempel står utanför a-kassan eller att a-kassan har försämrats och att sjukförsäkringen har försämrats?