Fru talman! Jag börjar med frågan om a-kassan. Jag är inte alls nöjd med att det är så många som inte är med i arbetslöshetskassan och därför inte har tillgång till ersättning. Därför är det så otroligt viktigt att vi gör allt vi kan för att fler människor ska komma i arbete. Ni säger nej till detta. Ni säger ju nej till den halverade arbetsgivaravgiften, och ni säger delvis nej till RUT och sådant som gör att de som står utanför arbetsmarknaden kommer in.
Trösklarna kan vara höga. Alla har inte en akademisk examen eller liknande. Framför allt om man kommer från andra länder är vägen väldigt lång. Vi måste våga säga att vi ska sänka trösklarna och att det ska bli lättare för dessa människor att få jobb. Vi gör allt vi kan. Det är särskilt viktigt när de gäller de nya kvinnor som kommer till Sverige. De står absolut längst från arbetsmarknaden.
Ni fnyser åt den sänkta krogmomsen. Avsikten är inte att det ska bli billigare att äta, utan att det ska bli möjligt för krogägarna att anställa fler.
I ditt första inlägg pratade du mycket om kommunala investeringar. Det tyckte jag var intressant. Mycket av problematiken ligger ju på kommunal nivå. Det gäller inte minst skola och utbildning. Hur ser Christer Engelhardt på att det ser ut som det gör i Malmö? I Malmö har vi det största antalet barn som lever i familjer med låga inkomster. Här har man haft ett långt socialdemokratiskt maktinnehav; ändå ser det ut som det gör. Hur ser du på situationen i Malmö?