Herr talman! Jag ska citera en professor från Lunds universitet, Anders Kjellberg, som säger så här i Dagens Nyheter i dag: "I regel fick de som tjänade minst betala mest. På flera håll inom LO var den sammanlagda avgiften för fack och a-kassa uppe på 700-800 kronor. Det innebar att organisationsgraden blev högre bland tjänstemän än arbetare."
Detta är ett tydligt exempel på att när man gav sig på a-kassan tvingade man människor att lämna arbetslöshetsförsäkringen. Man ville egentligen försvaga den svenska fackföreningsrörelsen. Man gav sig på a-kassan. Det gjorde att människor valde att lämna a-kassan men stannade kvar i den svenska fackföreningsrörelsen.
Detta har bidragit till att vi i dag står inför detta. År 2006 hade 70 procent av alla arbetslösa ersättning. I november i fjol var det hälften så många, 36 procent. Detta är siffror från Arbetsförmedlingen.
Det kan inte vara något att slå sig för bröstet för från alliansregeringen och säga: Vi har en politik som gör att människor får ett jobb. Vi ser att människor tvingas ut i arbetslöshet och i sjukförsäkringar som inte ger några inkomster. Det gör att precis den grupp vi talar om i dag, barnen, drabbas på ett otroligt olyckligt sätt.