Herr talman! Jag kan inte låta bli att göra ett kort inspel efter Lars Tysklinds anförande.
Vi diskuterar samma sak, men egentligen diskuterar vi olika saker. När vi från oppositionens sida säger att det är viktigt att ha ett högt ansvarsbelopp beror det på att vi vill att man som anläggningshavare ska ha en ansvarsförsäkring som täcker eventuella skadeståndsanspråk. Där skiljer det väldigt mycket mellan Sverige och Tyskland, och vi frågar oss varför det ska vara så. Borde inte skadeståndsansvaret vara mer jämnt?
Som Lars Tysklind och många av hans kolleger mycket riktigt har sagt här i kammaren är det ett fullt ansvar, så att om det finns ett nickel kvar ska även det tas. Men jag är ganska säker på, och jag tror att Lars Tysklind också är ganska medveten om det, att de företag som finns på den här marknaden kommer att se till att inte ha några tillgångar. Framför allt efter en stor olycka kommer inte de tillgångar som de har att vara värda speciellt mycket, vilket kommer att innebära att det inte kommer att finnas något mer än kanske ansvarsförsäkringarna. Varför har man då lagt sig så lågt när det gäller ansvarsbeloppet? Varför ska det vara så att om en olycka sker i en reaktor i Tyskland ska ansvarsbeloppet vara ett, medan beloppet om samma typ av olycka sker i Sverige ska vara ett annat och mycket lägre?