Herr talman! Just det går inte att utläsa i handlingarna, men jag har pratat med personer som arbetar inom kärnkraftsindustrin, och det finns ansvarsförbindelser som är tecknade mellan de stora aktörerna i Sverige också. Det är ett led i att faktiskt klara av ansvaret för finansieringen av eventuella skadeståndsanspråk.
Nu har det legat på en lägre nivå tidigare, och det som har gällt för egendomsförsäkringarna och som jag ändå tycker är viktigt i sammanhanget är det som har gällt tidigare under atomansvarighetslagen. När Strålskyddsutredningen begärde in uppgifter om detta visade det sig att det ligger på en nivå mellan 15 och 20 miljarder kronor. Det var under de förhållandena.
Man kan väl säga att under nu rådande förhållanden, när det finansierade ansvaret höjs väsentligt, ställs det kanske högre krav på egendomsförsäkringar också. Jag har nämligen svårt att se att någon vill finansiera en sådan här verksamhet utan att det finns en egendomsförsäkring. Varenda villaägare vet att det krävs fullvärdesförsäkring av den egna fastigheten, och det måste ju gälla i ännu högre grad här.
Vad som är viktigt här är att det faktiskt är ett obegränsat ansvar, alldeles oavsett vad det kan leda till i det enskilda fallet i slutändan. Det bygger på den miljörättsliga principen att förorenaren betalar, och det ger också en tydlig signal om att det inte finns någon gräns för när det ekonomiska ansvaret efter en olycka upphör.
Det skapas därigenom ytterligare drivkrafter för säkerhetsarbetet inom kärnkraftsindustrin, och det är jätteviktigt i det här sammanhanget, för självklart är det ingen som vill ha kärnkraft som är osäker. Det ska ställas mycket höga krav på säkerheten, och skadeståndsansvaret är ett viktigt led i detta.