Herr talman! Den här frågan är viktig just utifrån att när vi pratar om kärnkraft och kärnkraftsutbyggnad ska vi försöka att minska utbyggnaden av kärnkraften och i stället använda samhälleliga pengar och investeringar till förnybar energi. Det handlar om att belasta kärnkraften med dess faktiska kostnader, även för säkerheten och för de risker som det innebär att bedriva kärnverksamhet i kärnreaktorer som de här tre ägargrupperna gör i Sverige med sina tio reaktorer.
Då handlar det om den förändring av texten som faktiskt regeringen föreslår. Det kanske är förmätet att kalla det för en ordlek, men det är en textförändring som visserligen handlar om att man ökar ansvaret fyra eller fem gånger mot tidigare beroende på om man tar 12 miljarder som tak eller det utökade ansvaret upp till 15 miljarder som finns här.
Men det är också en moralisk fråga. Det handlar om att belasta bolagen, anläggningshavaren inklusive moderbolaget, de stora energibolagen, med ansvaret. Det handlar också om att diskutera hur vi kan hitta en modell som den tyska modellen med det solidariska ansvaret. Diskussionerna kring ansvarsgenombrott som det pratas om i texten i lagstiftningen kommer man inte till någon lösning på.
Det här skulle jag vilja att Anti Avsan berör utifrån aktiebolagslagen och den lagstiftning som är möjlig. Uppenbarligen har man hittat en genväg i Tyskland genom den här avtalslösningen, men i så fall det borde också finnas möjlighet att göra det i Sverige.