Fru talman! Ja, kärnkraften är en laddad politisk fråga; det har väl dagens debatt visat.
Vi går nu in i en ny debatt. Det gäller civilutskottets betänkande 29
Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar
- en liten fortsättning på den debatt som vi haft här i dag.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2 i betänkandet och kommer senare in på de reservationerna.
Fru talman! Sverige är ett av de länder i världen som är mest beroende av kärnkraft. Kärnkraften kommer att utgöra en viktig del av vår energiproduktion under lång tid framöver. Under den tid kärnkraften används ska den användas säkert och effektivt. Men det är vi politiker som måste ta ansvar för att omställningen till nya energikällor klaras. Vi måste ta ansvar, och då krävs det politiskt mod och visioner.
Jag är övertygad om att all energi i Sverige på sikt kommer från förnybara energikällor, men där är vi ännu inte. Nu, med en borgerlig regering som nästan är påhejad av Maud Olofsson, håller vi på att bygga fast oss i gamla och omoderna strukturer. Detta är bakåtsträvande, och det kommer att skjuta på den omställning till förnybar energi som vi i Sverige så väl behöver både för miljön och framtida generationer och för jobb och tillväxt. Jag anser att Sverige ska ligga i framkanten. Det gör vi inte genom att satsa på gamla och omoderna uppfinningar.
I stället bör vi hantera frågan så att vi klarar av de problem som kan uppstå om vi skulle råka ut för en stor kärnkraftsolycka. Vi måste nu diskutera hur vi ska hantera sådana olyckor och vem som ska stå för kostnaderna. Vem ska ersätta de enskilda eller samhället om olyckan skulle vara framme?
Fru talman! Frågan om kärnkraftens skadeståndsansvar har varit föremål för ett antal utredningar och diskussioner här i riksdagen under väldigt lång tid. Under den förra, socialdemokratiska regeringen tillsattes redan 2004 en utredning för att ta fram ett regelverk för obegränsat skadeståndsansvar. Betänkandet kom 2006, och efter ytterligare en utredning har vi nu ett förslag att ta ställning till.
Vi rödgröna partier anser att inriktningen i politiken måste vara att kärnkraften vid en olycka ska stå för sina egna kostnader. Därför bör det ansvarsbelopp staten ställer krav på så långt som möjligt utgå från de verkliga kostnader som kan uppstå vid en olycka. Ett obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraftsolyckor ska gälla.
Med detta sagt står vi bakom regeringens förslag att Sverige bör tillträda 2004 års ändringsprotokoll till 1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar för atomenergiområdet och 1963 års tilläggskonvention till Pariskonventionen. Vi ser faktiskt även positivt på regeringens förslag att höja ansvarsbeloppet. Det finns dock en hel del problem med de förslag regeringen har lagt fram. Det är inte tillräckliga, och det finns en del att tillägga om hur lagstiftningsarbetet har gått till.
Fru talman! Regeringen har av partitaktiska skäl valt att forcera fram denna lagstiftning i all hast och samtidigt få en helt ny inriktning på den svenska kärnkraftspolitiken. Som nyss debatterats har regeringen föreslagit att avvecklingslagen ska avskaffas och att det ska ges möjlighet att bygga upp till tio nya kärnkraftsreaktorer. Även detta förslag har forcerats fram i sådan hast att Lagrådet nu och vid ett antal andra propositioner inte har haft möjlighet att göra den typ av sedvanlig granskning av lagstiftningen man tycker är rimlig. Lagrådet har yttrat en svidande kritik mot regeringens oförmåga att bereda och ta fram lagstiftning.
Lagrådet säger bland annat: "Den tid inom vilken granskningen enligt regeringens önskemål skulle vara klar har med hänsyn till lagförslagens omfattning och komplicerade natur varit osedvanligt kort." Man fortsätter lite längre ned: "Det har endast undantagsvis varit möjligt att på sätt som utbildats i praktiken reparera lagtekniska brister och därvid utarbeta nya lydelser av lagtext." Detta är en ganska skarp formulering från Lagrådet, och det väcker givetvis frågor om hur kvaliteten är i det lagförslag vi senare i kväll ska ta ställning till.
Regeringen föreslår nu att vi ska ta tag i denna fråga, men hur fungerar denna lagstiftning i praktiken? Detta är oerhört viktig materia och oerhört viktig lagstiftning, och vi har ett lagråd som inte är nöjt med det lagförslag vi ska behandla. Därför föreslog Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet under utskottsberedningen att ärendet skulle remitteras till Lagrådet ytterligare en gång. Det var för att vi skulle kunna säkerställa att den lag vi i dag ska ta ställning till faktiskt fungerar och att den har löst de oklarheter Lagrådet lyfte fram. På så sätt skulle vi vara säkra på att vi fattar ett beslut om en lagstiftning som skulle fungera om olyckan skulle vara framme.
Detta förslag röstades ned av utskottsmajoriteten då man ansåg att det var onödigt och att det skulle ta alldeles för lång tid. Vi menar fortfarande att det krävs en förnyad granskning av dessa förslag till lagstiftning för att kvalitetssäkra regelverket och för att kanske återkomma med förändringar på de områden där det kan finnas brister i beredningen och i själva lagstiftningen. Regelverken kring kärnkraftens skadeståndsansvar får aldrig kunna ifrågasättas. Det måste vara klart vad som gäller innan olyckan är framme.
Fru talman! Regeringen väljer också att ducka i ett antal väldigt viktiga frågor. Vi får inte veta hur regeringen bedömer frågan om ansvarsgenombrott. Det faktum att andra länder, så som Tyskland, har högre krav på garantibelopp anser inte regeringen att man behöver motivera speciellt mycket, utan man har en något ansträngd och krystad förklaring som egentligen inte beskriver någonting. Inte heller tar regeringen upp det faktum att exempelvis Vattenfall åläggs ett större skadeståndsansvar ifall en reaktorolycka i någon av koncernens reaktorer i Tyskland än om bolaget skulle få ett reaktorhaveri här i Sverige.
När det gäller frågan om hur den ekonomiska ersättningen till medborgare och samhälle ska kunna ges för skador som överstiger 1 500 miljoner euro i den händelse att anläggningsinnehavaren är på obestånd, det vill säga inte har möjlighet att betala de krav som ställs, finns det inga förslag över huvud taget i propositionen om detta. Det finns fungerande regler nu, men inte ens här har man tagit tag i den frågan. Det finns alltså ett antal saker som måste redas ut och som måste förtydligas.
Fru talman! För att uppfylla konventionens syfte om ett strikt ansvar samt principen om att förorenaren ska betala bör eftersträvas att de säkerheter som staten gör anspråk på står i rimlig proportion till vad som är möjligt. Det finns därför skäl att se över frågan om kärnkraftens obegränsade skadeståndsansvar och ansvarsbelopp också efter den nu föreslagna höjningen av ansvarsbeloppet. Det finns alltså delar av lagstiftningen som måste ses över och som måste tas tag i för att vi ska få en rättssäker och tydlig lag om vem som ansvarar vid en kärnkraftsolycka.
I detta anförande instämde Anneli Särnblad (s).