Herr talman! Vi har diskuterat kärnkraft och kärnkraftstekniska frågor i många timmar här under dagen. Men nu ska vi hålla oss till skadeståndsansvaret, och jag tänker faktiskt hålla mig till den frågan också.
Jag vill instämma i min allianskollega Anti Avsans anförande. Jag tror att han egentligen klargjorde det mesta, även om replikskiftena kanske inte klargjorde allt för alla.
Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Det är bara att konstatera att i och med ändringsprotokollet till Paris- och tilläggskonventionerna har man väsentligt höjt ansvarsbeloppet i ersättningssystemet och gett en möjlighet att införa ett obegränsat skadeståndsansvar.
I svensk rätt har vi valt att modernisera vår lagstiftning genom att ersätta 1968 års atomansvarighetslag med en ny lag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, och det är det som förslaget går ut på.
Viktiga inslag är att den skadelidande får en väsentligt stärkt ställning. Lagstiftningen bygger på ett strikt ansvar, som har sagts här tidigare. Det har alltså inte med vållande att göra, utan anläggningshavaren är ansvarig i vilket fall som helst. I lagförslaget utnyttjar Sverige möjligheten att införa ett obegränsat skadeståndsansvar. Det finns även i andra sammanhang i det här landet, till exempel vid dammolyckor och kemikalieolyckor, ett obegränsat ansvar. Det är en miljörättslig princip, att det är förorenaren som betalar, som gäller även här. Som också har nämnts kommer detta att få positiva konsekvenser. Även om säkerhetsarbetet naturligtvis alltid är viktigt, innebär det att det blir det ännu mer fokus på säkerhetsarbetet. Man väger risk på kapitalmarknaden mot att säkerhetsarbetet på en anläggning är bra genomfört.
Det har varit en diskussion om obegränsat och begränsat skadeståndsansvar. Det går inte att säga att man har ett obegränsat ansvar upp till ett visst belopp, utan obegränsat ansvar är, som Anti Avsan sade, per definition obegränsat. Beloppsgränsen gäller ansvarsförsäkringen och de säkerheter som ställs, och den höjs från 3 miljarder till 12 miljarder. Det obegränsade innebär att den skadelidande även kan få del av andra tillgångar som anläggningshavaren har, så det kan aldrig uppstå en situation där en anläggningshavare har tillgångar kvar samtidigt som en skadelidande har krav på anläggningshavaren. Det är det som är det obegränsade ansvaret.
Den logiska följden av detta är naturligtvis, som också har diskuterats, att de egendomsförsäkringar som man också har för anläggningarna inte kan ha en annan förmånstagare än anläggningshavaren själv. Någon annan kan aldrig ta hand om beloppet, utan det kommer den skadelidande till del.
Sammanfattningsvis kan man säga att eftersom ansvarsbeloppen höjs väsentligt och den skadelidande får en betydligt bättre situation, blir det drivkrafter för säkerhetsarbete. Alla tillgångar som anläggningshavaren har räknas med, och det är det som är det obegränsade ansvaret.
Jag fattar mig så kort och yrkar bifall till förslaget till beslut i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Agneta Berliner (fp).