Herr talman! Kärnkraften är osäker, och det är också därför som det är extra viktigt att vi har ett tydligt ägaransvar som även ligger på moderbolagen för att de också ska vara med och ta ansvar för eventuella framtida kärnkraftsolyckor. Riskerna ökar i takt med att kärnkraften blir äldre i Sverige och också att man kanske går in i de här kärnkraftverken och uppgraderar och utvecklar dem vidare som regeringen nu avser att göra.
Det här obegränsade skadeståndsansvaret är trots allt inte obegränsat, eftersom det är begränsat till högst 15 miljarder.
En annan fråga som vi också måste beröra i den här diskussionen är missuppfattningen om att Centern och de förhandlande partierna i Alliansen ska ha löst den här frågan genom att utöka det begränsade ansvaret till ett obegränsat ansvar på 12-15 miljarder.
Men som jag har kunnat läsa mig till i det här betänkandet och även i propositionen handlar det här om harmonisering av de konventioner som Sverige har följt tidigare. De förslag till ändring i konventionerna som Sverige har förhållit sig till och vad vi alla är överens om att vi ska harmonisera till är att det här naturligtvis är gränsöverskridande risker för vilka vi också måste förhålla oss till ett gemensamt ansvar över landets gränser.
Här har det gjorts gällande att allianspartierna, särskilt Centerpartiet, har arbetat för att få detta obegränsade ansvar. Man kan dock utläsa att det obegränsade ansvaret finns som förslag till den harmonisering av förändringar i Pariskonventionen som Sverige ändå skulle ansluta sig till.