Fru talman! Jag var en av de folkbildare som från 1977 fram till folkomröstningen reste runt i landet bland annat med en utställning som hette
Alternativ energi
som vi ställde upp på nästan samtliga länsmuseer i landet och i många andra utställningslokaler på olika orter. Det bildades grupper nästan överallt där vi hade varit. Vi höll till i ungefär en månad på varje ställe. På det sättet lade vi grunden till att man kunde genomföra en folkomröstning 1980 med en väldigt hög kunskapsnivå bland människor i hela landet.
Det är väldigt länge sedan nu, och många som deltog i det arbetet och i folkomröstningen har hunnit lämna oss. Som jag sade i den tidigare debatten kan ett folkomröstningsresultat naturligtvis inte gälla för evigt. Jag har förståelse för att det särskilt för alla dem som inte hade rösträtt för 30 år sedan kan kännas ganska frustrerande att deras avlidna förfäders åsikter ska styra deras framtid.
Men den uppfattningen, som jag då antar utgör en av grundpelarna för majoritetens förslag och inte minst en av förutsättningarna för majoritetens sätt att arbeta sig fram till förslaget, behöver ju inte betyda att man helt struntar i den demokratiska historien och struntar i att ta lärdom av det som varit.
Samtliga tre linjer i folkomröstningen 1980 var nämligen avvecklingslinjer. Det kanske några har glömt. Det fanns alltså inte då något förslag om en framtid med kärnkraft, utan samtliga tre alternativ var avvecklingsförslag, om än med olika väg och tidsperspektiv. Till och med på valsedeln för linje 1, som var det mest kärnkraftsvänliga alternativet, står det tydligt att kärnkraften ska avvecklas och att man ska minska oljeberoendet och utveckla alternativa energikällor. Vi som var med då hade oljekrisen 1974 i närminnet, så när debattörer i den tidigare debatten påstod att detta med fossil energi skulle vara en ny fråga visar det bara på deras bristande minne, bristande kunskaper och en viss historielöshet.
Jag är oroad över att regeringen inte vågar stå för sin politik. Näringsministern har vid ett flertal tillfällen stått här i riksdagens talarstol och deklarerat att kärnkraften inte är en förnybar energikälla. I samma debatter har hon också slagit fast att det är det förnybara som är framtiden. Det har vi hört upprepas här i dag också. Men vi har också hört miljöministern, som representerar samma regeringen, stå här i dag och beskriva kärnkraften som fossilfri och klimatsmart.
Det är svårt att få en annan uppfattning än att regeringen försöker både gå kärnkraftsförespråkarna till mötes och lugna motståndarna med att indirekt antyda att det ändå inte kommer att bli någon ny kärnkraft.