Herr talman! Jag står jättemycket bakom Sveriges grundlagar. Jag har varit med och fattat beslut om dem. Jag har varit med och utrett regeringsformen och står självklart bakom den. Det är en tydlig maktdelning. Riksdagen har ett jättestarkt uppdrag när vi beslutar om lagar, när vi behandlar hur statens medel får användas, tar ut skatter och granskar regeringen - det som framgår av regeringsformen och riksdagsordningen.
Det är klart att om en majoritet i riksdagen väljer att tycka till i en fråga som egentligen inte tillhör riksdagens beslutsområde så tunnar man ju ut riksdagens uppdrag. Det är någonting som jag tycker att man bör vara varsam med.
Sedan är det faktiskt så, herr talman, att tillkännagivanden inte har någon annan funktion än att innebära att riksdagens mening sänds i en skrivelse till regeringen. Sedan får herr talmannen ta emot regeringens svar på den skrivelsen, som behandlas av konstitutionsutskottet och så småningom läggs till handlingarna. Regeringen har full frihet att hantera detta på det sätt som man önskar.
Det här är inte att nedvärdera riksdagens väldigt viktiga arbete. Vi ska granska, vi ska debattera och vi ska besluta på de områden där vi har att fatta beslut. Tillkännagivanden har jag varit med och tittat på rätt mycket, och de har sällan haft någon stor betydelse. Jag tror att det äldsta tillkännagivandet som ligger och vilar är sedan 90-talet. Särskilt stor effekt har sällan tillkännagivanden. Den enda gången är när hela riksdagen enas. Då gör det skillnad, men inte annars. Det visar historisk erfarenhet. Det har jag också tittat närmare på, herr talman.
Vägen är fri för oppositionen, men jag väljer den inte.