Herr talman! Jag tycker att det är ganska tydligt beskrivet i betänkandet varför det ligger på regeringen att fatta den här typen av beslut. När vi säger att vi ska erkänna Västsahara är det till syvende och sist ändå regeringen som sköter utrikespolitiken. Vi kommer in när det till exempel gäller att skicka svensk trupp till Afghanistan. Då kommer riksdagen in. Det finns vissa situationer där riksdagen ska var med och fatta beslut, men det här är inte en sådan situation. När vi ser på hela processen som rör palestiniernas ansökan tror jag att det är viktigt att hålla i minnet att det passar sig bättre att regeringen sköter den frågan.
När det gäller erkännandet av Palestina undrar jag vad Hans Linde egentligen tycker. Vilka skulle Israel i morgon skriva avtal med? Skulle de skriva fredsavtal med Hamas?
Hur ser din realism ut i det du diskuterar? Vi har alla en vision om fred, men någonstans måste vi ha en realism. Hamas har en helt annan agenda. Hamas står inte för Israels rätt att existera, och Hamas måste få en annan inställning.
Vilka ska sitta vid förhandlingsbordet, Hans Linde? Hur ska det gå till? Tala gärna om det. Det Hans Linde framför är orealistiskt.
Sedan var det frågan om att erkänna Kosovo. Det framgår av texten att man måste titta på om dessa stater har kontroll över sina territorier i olika situationer. Det finns olika saker som man går igenom. Vänsterpartiet har inget case här.