Herr talman! Det blir inte bättre, Urban, för att man höjer rösten. Jag tror att vi på ett sansat sätt kan diskutera detta. Du har varit med i politiken några år längre än jag. Jag har varit med i 20 år, och du har säkert varit med i 30 år. Då vet du att när det förhandlas och diskuteras, när texter stöts och blöts, olika skrivningar jämförs med varandra, kommer man ibland inte i mål dagen före utan man kommer i mål i morgon. Det är politikens verklighet.
En sådan resolutionstext kan inte godkännas in blanko utan man vill veta exakt hur skrivningarna ser ut. Man vill veta vad det refereras till, vilka avtal det refereras till. Det kan vara så att det i en resolutionstext förs in krav på bilaterala erkännanden. Det är något som vi i Folkpartiet inte stöder. Vi har varit tydliga med att vi vill se ett fredsavtal före erkännandet om en palestinsk stat. Det kan finnas andra referenser i sådana texter.
Det är lätt att som opposition i riksdagen vifta med plakat eller ställa sig utanför Konsum i Skövde och vifta med plakat och säga "Erkänn Palestina!", men det är lite svårare i verkligheten när man i regeringsställning har att diskutera texterna, stöta och blöta olika argument och försöka sy ihop majoriteter med andra länder i EU-kretsen. Jag tror att Urban Ahlin kommer att få ett besked i morgon. Det besked vi kan ge dig i dag är att vi kan rösta ja, nej eller avstå från att rösta. För övrigt tror jag att Tyskland avstod från att rösta, inte att de röstade nej.