Herr talman! Jag skulle vilja ägna en liten stund åt det som Fredrik Malm talade om, nämligen Saddam Husseins fruktansvärda kemvapenattack mot den kurdiska befolkningen i Halabja. Vi är många socialdemokrater som har varit där, besökt museet och träffat människor som har drabbats av dessa fruktansvärda attacker.
Vi socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har under en lång tid välkomnat det erkännande av folkmordet som har skett, det vill säga att domstol i Irak har dömt personer för att ha utfört folkmordet, Kemiske Ali bland annat. Vi har också läst hur Human Rights Watch, Amnesty och andra organisationer tydligt och klart deklarerat att detta var ett folkmord. Därför har vi också väckt motioner om att vi välkomnar erkännandet. Vi har varit glada över att utskottet enigt har skrivit att man konstaterar att det var ett folkmord.
Vad som förvånar mig är att Fredrik Malm försöker framstå som att det är han som har varit drivande i att få fram den texten. Ingenting kan vara mer felaktigt. Det är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som i motioner har drivit frågorna. Jag tycker inte att Fredrik Malm ska uppträda i lånta fjädrar bara för att vi har en viss publik i kammaren just nu.
Det var ett fruktansvärt folkmord. Sveriges riksdag har nu enhälligt sagt att det var ett folkmord. Gott så.
Vad gäller Palestina är vi naturligtvis kritiska till att Hamas har skickat i väg missiler som har kommit från Iran. Jag tog också upp det i mitt inledningsanförande. Det lustiga är att missilerna har skapat ett slags terrorbalans där israelerna ingår avtal med Egypten som i sin tur ingår avtal med Hamas. Samtidigt försöker den palestinska myndigheten och Abbas gå den diplomatiska och fredliga vägen.
Varför kan inte Fredrik Malm vara tydlig med vilka han vill stödja? Är det de palestinier som är för en fredlig förhandling i stället för de som använder missilerna? Varför kan vi inte få ett svar? Ja eller nej i FN:s generalförsamling?