Herr talman! Mycket kort: Det är bra att vi har fått ett klargörande att det är 1967. Det bör då föranleda en följdändring i meningen därpå, att konflikten är inne på sitt femte decennium i stället för åttonde.
När det handlar om Irak är det precis så som jag nämnde. Tydliggörandet av karaktären och benämningen av det folkmord som den kurdiska befolkningen utsattes för är viktiga inte bara för upprättelse för offren utan för att mobilisera ett internationellt stöd för Kurdistanregionen i norra Irak. Det är mycket viktigt. Det är också mycket viktigt att se de tendenser som finns i Irak i dag med en utveckling mot ett alltmer auktoritärt styre under Nouri al-Maliki och hans partis ledning. Det är viktigt att förstå det inflytande som Iran har på utvecklingen i Irak.
Därtill finns det flera saker man kan göra för att stödja det federala projektet i norra Irak. Sverige har ju gjort en sak, och det är att vi har öppnat ett konsulat. Vi har nu en officiell diplomatisk närvaro i Erbil. Vi ökar våra ekonomiska kontakter och vårt ekonomiska utbyte med området. Vi har också löst ut de frågor där det har varit vissa tvister mellan den svenska regeringen och Kurdistans regionala regering, rörande till exempel återtagandeavtal och vad som händer med emigranter som inte får uppehållstillstånd i Sverige.
I praktiken utvecklas bilaterala kontakter mellan Sverige och Kurdistanregionen som jag tror är framtiden. När nästa erkännandefråga kommer upp på tapeten framöver kan det mycket väl handla om just ett erkännande av Kurdistan.