Herr talman! Jag skulle inte ha några problem att stå för mina åsikter i ett samtal med Marocko. Nu har jag som det ser ut tyvärr inte möjlighet att delta i mötet.
Vi ändrar oss inte för att vi tycker att det är kul. Vi ser dessa frågor som väldigt allvarliga. Vi ser ingen annan väg att få Marocko att gå med på en folkomröstning och att gå vidare i fredsförhandlingarna än att vi ger en tydlig signal. Vi tycker att Västsahara har rätt till självständighet och att bli ett eget land, och genom ett erkännande tydliggör vi den ståndpunkten.
Vi ser att den vägen är den riktiga. Man kan ha möjlighet att ändra sig utan att bli anklagad för att man gör någonting för att man tycker att det är kul. Vi ser det som en pragmatisk inställning att vi är beredda att erkänna för att sätta ytterligare press på Marocko.
Vi har kanske en annan syn på Västsahara än Palestina. Som jag framförde i debatten har vi ett annat läge i Västsahara. Vi ser inte det hot från omgivande länder som till exempel finns mot Israel. Vi ser att Polisario under många år har hållit sin vapenvila och visat vilja till fredliga förhandlingar. Det är någonting som vi tycker att man ska uppmuntra.
Vi ser inga starka skäl till att inte kunna erkänna Västsahara i dagsläget. Vi tycker att det finns goda förutsättningar för det. Frågan om att verka för ett självständigt Västsahara är någonting som har funnits i partiet under lång tid. Det är ingenting nytt som har kommit upp nu. Viljan att stöda Västsahara och dess rätt till självständighet har funnits länge. Det är ingenting nytt.