Herr talman! Det betänkande som vi nu debatterar handlar om Mellanöstern och Nordafrika, och det är ett betänkande som rör motioner som väckts av enskilda och partigrupper under tre års tid, 2010, 2011 och 2012.
Om man tittar på motionerna ser man att det har varit en rätt snabb utveckling i regionen. Den ene maktfullkomlige härskaren efter den andre har avsatts, om än inte alla. Kraven på frihet, mänskliga rättigheter och demokrati har hörts och hörs i denna dag från Tahrirtorget till Tunis. De slås blodigt ned i Damaskus alltjämt.
Vissa har trott och tror kanske än att demokrati hör samman med religion. Ack, så fel! Det är universella värden.
De arabiska upproren har burits av människors drömmar om ett bättre, friare liv, men också - det ska vi inte sticka under stol med - av andra makthavares intressen och ambitioner.
Det är friskt, herr talman, att i dag se hur Tahrirtorget på nytt fylls som en reaktion mot en ledning som beslutat i egen sak i Egypten.
Det är viktigt att stödja icke-våldets aktörer, demokratins aktörer, alla dem som vill främja frihet, mänskliga rättigheter och rättsstat, kvinnor, barn och ungdomar, olika minoriteter, olika religioner.
Sverige har ett stort engagemang i den här regionen. Det syns nu också på att vårt bistånd har tredubblats sedan 2010. Vi stöttar demokrati och mänskliga rättigheter. Vi stöttar kvinnor. Vi stöttar nätaktivister och sociala medier. Jag ska själv åka till Egypten senare i natt för att delta i den typen av aktiviteter.
Det finns många utmaningar. Människors röster måste få möjlighet att höras i denna region, för frihet och för demokrati, och inte tystas av vapen.
Detta betänkande berör många länder och många frågor, och det är omöjligt att inte starta i Syrien. Den otroliga utveckling som har varit där sedan mars 2011 är helt förödande. Asadregimens ansvar vilar tungt på al-Asads axlar.
Det har sökts lösningar. De har stoppats, på senare tid bombats. Det finns dock ingen militär lösning utan bara politiska. Därför har vi stött Kofi Annan när han försökte hitta vägar framåt. Därför stöder vi nu Brahimi när han försöker se om det finns en vilja till lösning. Självklart stöder vi också flyktingarna och försöker stötta grannländer, UNHCR med flera som gör ett fantastiskt arbete.
Den humanitära situationen är upprörande, herr talman. När vi skrev betänkandet nämnde vi 300 000 flyktingar. Jag tittade och såg att UNHCR anger att man har registrerat 377 537 personer. Om man tar med dem som väntat skulle siffran uppgå till 458 555 personer. Det är otroliga tal! Det är människor, barn, kvinnor och äldre. Vilket ofantligt lidande alla dessa människor drabbas av! Al-Asad-regimen och dem som stöttar hans fortsatta härjande i Syrien bär ett tungt ansvar. Dagarna är räknade. Jag hoppas att de blir få.
Vi måste vara beredda att göra mer humanitärt. Vi har bidragit med 200 miljoner kronor och har signalerat tydligt att vi är beredda att göra mer.
Turkiet tar i det här sammanhanget ett stort ansvar. Det är ett land som vi hoppas få välkomna som EU-medlem i framtiden. Men, herr talman, många utmaningar kvarstår. En del av dem har redan varit uppe i debatten. Det handlar om mediernas frihet, många journalister som sitter fängslade, minoriteters rättigheter, kvinnors rättigheter, religiös tolerans och att lösa kurdernas situation. Även här: Politiska lösningar är nödvändiga, med en ny konstitution som är inkluderande. Naturligtvis utgår jag från att Europarådets konvention om mänskliga rättigheter blir en bärande del av en ny konstitution.
Iran har också berörts. Jag är glad över att det finns en bred samsyn i utskottet. Det gäller MR-situationen, kärnvapenhotet och de sanktioner på båda dessa grunder som vi är med och riktar mot den iranska regimen. Samtidigt är det viktigt att understryka att det också här krävs politisk dialog. Det måste finnas en balans mellan kraftfulla sanktioner och vilja till samtal. FN:s säkerhetsråd och IAEA är viktiga aktörer tillsammans med EU och andra.
Jag måste, herr talman, säga att när jag läste den socialdemokratiska reservationen i den här delen hade jag lite svårt att se på vilka punkter den avviker från majoritetens text. Men man må väl ta på oppositionens konto att de vill göra en sådan reservation.
Irak har också berörts. Jag är glad för den samsyn som finns kring folkmordsskrivningarna i det betänkande som vi nu behandlar. I övrigt kommer Abir Al-Sahlani att lyfta upp frågor som rör Irak, så jag väljer i det här läget att hänvisa till hennes senare inlägg.
Herr talman! Beträffande Palestina: Det är ingen hemlighet här i kammaren att Centerpartiet vill se ett svenskt erkännande av Palestina som stat. Det framgick med all önskvärd tydlighet också i den utrikespolitiska debatten i februari.
Skälen är också tydliga och klara. Från vår horisont handlar det om internationell rätt. Det handlar om en lång tidsutdräkt, där förutsättningarna för två stater och en tvåstatslösning har ätits upp av misslyckade förhandlingsförsök och av nya bosättningar. Det handlar också om de insatser som Sverige, EU med flera har gjort för att bygga den palestinska myndigheten och dess förutsättningar att fungera.
Det handlar också om olika status på de parter som måste träffa de svåra beslut som kommer att krävas för att nå ett fredsavtal. Vi är övertygade om att de utmaningar som väntar innan vi har ett fredsavtal kräver mod, styrka och en mer likvärdig status mellan de förhandlande parterna.
Den ockuperande staten ska inte skörda frukter av sin ockupation. Det handlar om internationell rätt. På den grunden är naturligtvis synen när det gäller palestinska ockuperade områdena likaväl som andra länders ockuperade områden giltig. Produkter från sådana områden bör inte få säljas under falsk flagg. Därför är det viktigt att vi verkar för att säkerställa en ursprungsmärkning som gör att så inte kan ske och som gör att vi som medborgare får tillgång till den EU-rättsliga grund som finns när det gäller upplyst handel.
Där finns en beredning i regeringen. Vi ser fram emot resultatet av den beredningen och ingår som regeringsparti självklart i det arbetet.
Sverige ska stödja aktörer som på fredlig väg söker sin rätt. Det berörde jag tidigare. Vi ska inte stödja terrorister. Därför är också Centerpartiets syn på uppgradering av den palestinska statusen i FN tydlig. Vi vill se en sådan och har verkat för en sådan sedan länge. Vi vill se det utan förbehåll. Det är självklart för oss som vill hävda rättsstatens princip att inte förvägra några rätten att bruka den internationella rättens institutioner.
Då frågar sig vän av ordning: Kommer ni då att rösta med oppositionen i nästa vecka? Nej, det gör vi inte. Även om det skulle glädja oppositionen - jag är fullkomligt övertygad om det och kan se hur oppositionen skulle ha mungiporna upp till örsnibbarna - är det inte vårt huvudsakliga uppdrag här i kammaren. Det må oppositionen ha överseende med.
Vårt uppdrag här i kammaren är att säkerställa och verka för att få vettiga och riktiga beslut i sakfrågorna. Det gör vi som parti i regeringen. Vi använder vår röst där den gör skillnad i sakfrågan. Det gör den i regeringen - inte i denna kammare.
Herr talman! Oppositionen och Alliansen är i mångt och mycket eniga när det gäller västsahariernas rätt till självbestämmande. Vi stöder FN:s resolutioner och arbete. Vi har en bred enighet om att det vore kontraproduktivt att avsluta associeringsavtalet och stänga den dörren till dialog. Vi konstaterar att Sverige lämnar bidrag till västsahariska flyktingar. Vi vill se att Minurso får ett MR-uppdrag. Vi stöder brett regeringens hållning gällande fiskeriavtalsfrågorna.
En samlad opposition vill nu att riksdagen ska uttala sig för ett erkännande av Västsahara. Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har enats om att sända ett brev till regeringen och berätta om sin åsikt.
För Centerpartiets del utesluter jag inte att vi i en framtid har anledning att fundera över den här frågan - men då i regeringen. Här och nu är det inte aktuellt, och här gäller, precis som när det gäller erkännande av andra stater, att det är regeringen som enligt vår grundlag har att ta ställning i sådana frågor. Vi tycker att man ska följa grundlag oavsett om vi talar om Egypten eller om Sveriges riksdag. Vår grundlag ska gälla. Kapitel 10 är tydligt i den delen.
Med det, herr talman, yrkar jag avslag på oppositionens reservationer.