Fru talman! Frågan om elevernas rätt till kunskap
är naturligtvis alltjämt relevant. Många goda exempel
finns ute i landet där eldsjälar till skolledare och lära-
re gör ett fantastiskt arbete för elevernas bästa med
goda resultat som följd.
De goda exemplen finner vi nästan alltid i skolor
där det finns ett tydligt pedagogiskt ledarskap, där
skolans pedagogiska metod omfattas av alla, där
kunskapen sätts främst, där kraven på elever och
personal är tydliga, där respekten för varandra och för
individers olikheter är tydlig.
Till detta kan man också säga att de ekonomiska
ramarna naturligtvis inte är oviktiga, men förhåll-
ningssättet är långt väsentligare och långt viktigare.
Tyvärr, fru talman, verkar de goda exemplen vara
betydligt färre än de dåliga exempel vi dagligen ser i
tidningarna. Vi kan läsa om våld, hot om våld, trakas-
serier och dåliga kunskaper. Jag menar att svensk
skola inte är så bra som den kunde vara. Vi kan be-
tydligt bättre.
Skolministerns svar i alla de debatter vi har fört
här i kammaren och på annat sätt går ut på att rege-
ringen - och det framgår också av svaret - har ge-
nomfört reformer och åtgärder som syftar till bättre
resultat. Men man måste fråga sig vilka reformer det
egentligen är som åsyftas. Ett annat svar brukar vara
att det är kommunerna som bär ansvaret för skolan
och att man ingenting kan göra från den här kamma-
ren. Ett tredje svar är att det nu kommer nya och
friska pengar som ska lösa alla de problem vi kan se
runt om i landet.
Fru talman! Jag tycker nog att detta är väldigt
tunt. Vi vill se bättre aktivitet på det här området.
Interpellationssvaret, även om det är något förändrat i
uppläst form, går, som skolministern säger, ut på att
vi behöver utveckla former för dokumentation av
elevernas studieplanering och utveckling. Kanske kan
t.o.m. lagstiftning på det här området bli aktuell.
Det låter intressant. Vi är tydligen överens om att
en uppföljning av elevernas resultat i skolan är nöd-
vändig, varför det faktiskt blir konstigt när skolmi-
nistern reagerar så starkt på kommuner och enskilda
skolor som själva vill utveckla metoder med uppfölj-
ning av elevernas resultat i förhållande till de upp-
ställda målen. Är detta, fru talman och skolministern,
verkligen ett problem? Är inte problemet precis det
motsatta, att skolor inte tillräckligt följer upp den
egna verksamheten?
Kan skolministern också förklara för mig och för
svenska folket var faran ligger i att enskilda skolor
vill dokumentera elevernas planering, studieutveck-
ling och resultat?
Är det inte hög tid, kort sagt, att fundera över sta-
tens roll i sammanhanget? Vi har en gemensam finan-
siering - det är alla överens om - av skolan. Men är
det inte skolans resultat, elevernas resultat i förhål-
lande till målen, som är det absolut viktigaste? Vem
som ska sköta detta måste vara av underordnad bety-
delse.
Jag frågar därför om skolministern anser att det
system som nu finns med ansvarsfördelning mellan
stat, kommun och i allmänhet skolhuvudmän och
Skolverkets roll är det absolut optimala för att vi ska
bli den kunskapsnation som vi alla strävar efter.