Fru talman! Sofia Jonsson har frågat vad jag avser
att göra för att garantera alla elever en likvärdig rätt
till kunskap och hur jag vill arbeta för att införa indi-
viduella studieplaner.
Sofia Jonsson tar i sin interpellation upp det som
är kärnan i skolans uppdrag, nämligen att alla elever
ska få den kunskap de behöver för att vara rustade för
framtiden och för att kunna leva ett rikt socialt och
kulturellt liv. Alla reformer och åtgärder som rege-
ringen föreslagit och genomfört sedan jag blev skol-
minister har också haft det syftet.
Läro- och kursplanerna innehåller de mål som
eleverna ska uppnå övergripande och i olika ämnen.
Med den ansvarsfördelning som råder på skolområdet
är det kommunerna som har ansvaret för den konkreta
utformningen av skolans pedagogiska verksamhet,
uppföljning och utvärdering av resultaten och åtgär-
der för att komma till rätta med brister. Hur sedan
undervisningen läggs upp för grupper av elever eller
enskilda elever är en gemensam fråga främst för lära-
re, skolledning och elever. I skolans ansvar ingår
också att identifiera de elever som behöver stöd i sitt
skolarbete för att nå målen och föreslå hur detta stöd
ska utformas.
I många skolor arbetar man redan i dag med nå-
gon form av individuell studieplanering för elever
som är i behov av stöd. Denna individuella studieplan
kan vara en del av ett åtgärdsprogram som också har
andra inslag än studieplanering.
Liksom Sofia Jonsson anser jag dock att skolan
har ansvar för att alla elever får en individuellt anpas-
sad undervisning och att studieutvecklingen för alla
barn och ungdomar planeras noga och följs genom
hela skoltiden. Särskilt viktigt är detta vid olika över-
gångar inom utbildningssystemet. Kravet på skolans
ansvar för elevernas individuella studieplanering kan
därför behöva tydliggöras.
Expertgruppen för ökad måluppfyllelse och elever
i behov av särskilt stöd, som leds av riksdagsleda-
moten Agneta Lundberg, har bl.a. diskuterat frågan
om reglerna behöver skärpas eller om det skulle vara
effektivare att satsa på stimulans och handledning till
skolorna. Gruppen har studerat utvecklingen i ett
antal kommuner och funnit att man på många håll
redan har skrivit in i skolplanen att alla elever ska ha
en individuell studieplanering. I det praktiska genom-
förandet har däremot kommuner och skolor inte
kommit särskilt långt.
Expertgruppen har dessutom tittat på individuell
studieplanering i samband med övergång i utbild-
ningen. Slutrapporten från expertgruppen överlämnas
i maj och kommer att utgöra ett värdefullt underlag
för mina överväganden om behovet av regeländring-
ar.
Jag vet också att Skollagskommittén har haft frå-
gan om åtgärdsprogram och individuella studieplaner
uppe till diskussion. Även Utredningen om vägled-
ningen i skolväsendet, som har till uppdrag att kart-
lägga och analysera individens behov av vägledning,
kan säkert bidra med underlag.
I försöksverksamheten med utbildning utan
timplan i grundskolan, där försöksskolorna inte är
bundna av den nationella timplanens indelning i tid
per ämne och ämnesgrupp, kommer skolorna att be-
höva utveckla formerna för dokumentation av elever-
nas studieplanering och uppföljning. I de skolor som
deltar arbetar de flesta med olika typer av individuell
studieplanering och skriftlig dokumentation. Över
800 skolor ingår i försöket, och Timplanedelegatio-
nen har ett ansvar för att värdefulla erfarenheter
sprids till alla kommuner och skolor.
Ibland möter jag kritik mot att skolor och kom-
muner har krav på sig att producera alltför många
planer som tar stor energi att utforma och som sedan
ställs in i en hylla. Att göra en individuell studiepla-
nering är en process där eleven själv, föräldrar och
lärare i högsta grad kan vara delaktiga och samarbeta.
Beträffande gymnasieskolan finns bestämmelser i
gymnasieförordningen och i läroplanen för de frivilli-
ga skolformerna. Där anges bl.a. att det för varje elev
ska upprättas en individuell studieplan som ska inne-
hålla uppgifter om elevens studieväg och om de val
av kurser eleven gjort. Vidare framgår att utveck-
lingssamtalet ska genomföras med den individuella
studieplanen som grund.
Det finns många olika metoder att arbeta med in-
dividuell studieplanering. Av naturliga skäl arbetar
man annorlunda med de mindre barnen, t.ex. med
portfoliometoden eller planer i form av grafiska figu-
rer som ökar barnens möjligheter att förstå och delta i
planeringen.
Jag tror därför att man snarare ska tala om beho-
vet av en individuell studieplanering än om en indivi-
duell studieplan för att markera att en sådan plan ska
vara ett levande dokument med olika utformning och
detaljeringsgrad.
Sammanfattningsvis vill jag instämma med Sofia
Jonsson om att ansvaret för alla elevers individuella
studieplanering behöver göras tydligare. Jag avser
därför att återkomma i denna fråga. Jag vill dock
ytterligare överväga hur detta ska utformas bl.a. ge-
nom att inhämta synpunkter från de olika utredningar
och grupper som jag hänvisat till i mitt svar.