Herr talman! Är det så att Carl B Hamilton som EU-nämndens ordförande och som representant för regeringsunderlaget har information om det arbete som Van Rompuy och Barroso nu leder i form av en konkurrenskraftspakt, som enligt medieuppgifter påminner mycket om det tysk-franska förslaget? Då vore det väldigt bra om Carl B Hamilton informerade riksdagen om detta.
Jag förstår inte idén om att regeringen inte ska klargöra sin principiella hållning mycket tydligt inför detta möte. Min erfarenhet av dynamiken i EU-samarbetet är att om två så tunga medlemsländer som Tyskland och Frankrike tar ett sådant initiativ, då kommer det att resultera i ett eller annat som ligger i riktning mot vad de vill.
Om dessutom kommissionens president och rådets president känner att det blåser åt det hållet och börjar arbeta med förslag åt det hållet, kan det då vara möjligt att Sverige över huvud taget inte deltar i diskussionen?
Jag vill att Sverige ska vara en viktig medlem i Europeiska unionen, som deltar i ett samtal om de viktiga framtidsfrågorna.
Ett bra sätt att åstadkomma detta är väl i så fall att regeringen till riksdagen återkommer med de principiella ståndpunkter som regeringen vill driva. Om man inte sitter med vid eurotoppmötet må vara hänt. Det är olyckligt att vi börjar få eurotoppmöten där Sverige inte kan delta. Men mot slutet av mars har vi ett ordinarie toppmöte. Det kan vara så att vi då har en situation där majoriteten har låst sig vid ett antal tunga ståndpunkter.
När kommer Sverige in i den diskussionen - och med vilken åsikt?
Detta är inte en konfrontativ hållning från socialdemokratin. Detta är en utsträckt hand från socialdemokratin. Vi vill delta i att mejsla fram den svenska ståndpunkten.
Carl B Hamilton! Vilken information har regeringsunderlaget om vad så viktiga institutioner som presidenterna i rådet och kommissionen nu arbetar med? I vilka sammanhang finns Sverige med över huvud taget i de diskussionerna - och med vilken åsikt?