Herr talman! Ungefär som jag trodde i morse har debatten utvecklats till en lite märklig debatt om debatten. Jag vill börja med att konstatera att vi - vilket jag också förutsåg - i sak är hyggligt överens. Det är liksom inte det vi står här och diskuterar. Strax innan jag gick till kammaren pratade jag till exempel med LO-tidningen om vikten av att slå vakt om parternas roll på arbetsmarknaden och annat, som vi har varit brett överens om länge.
Thomas Östros refererade till sin egen tid som statsråd. Det var mig veterligen i minoritetsregeringar. Vi som då var i opposition sökte då seriöst samförstånd i de frågor där vi hade möjligheter till seriöst samförstånd. Vi använde de former som riksdagen hade då - former som nu är ännu bättre - för förankring av regeringens positioner. Ibland sade vi ifrån, men ofta var vi överens i till exempel större sådana här frågor och även i spelregelsfrågor.
Vi sökte inte samförstånd med Sverigedemokraterna då. Det kunde man inte då, men vi hade inte heller velat det. Det var viktigt att göra upp över blockgränsen.
Sedan dess har riksdagsordningen förbättrats i det avseendet att utskotten nu har en ännu starkare roll i förankringen av regeringens politik.
Regeringens ståndpunkt i kända förslag har framförts där vid många tillfällen och kommer också närmast inför finansministermötet i mars. Den årliga EU-skrivelsen kommer den 16 mars. Den 17 mars har vi i EU-nämnden överläggningar med finansministern och den 23 mars med statsministern inför Europeiska rådet.
Det är de former som ges av regeringsform och riksdagsordning och som vi brukar vara överens om att använda.
Kom inte och säg att det är en konspiration eller något dunkelt eller att man använder Financial Times som beslutsunderlag! Men det är just det man skulle göra om man bifaller oppositionens skrivningar i det aktuella betänkandet.
Vi arbetar med EU 27, och vi gör det inom regler som vi använder så mycket och så aktivt som möjligt. Dessutom är vi överens i sak.